Utflyckt till Hjo

Elvy och jag fick för oss att åka till Hjo och titta på western tävlingarna, vi hade hört att det skulle vara så stort och fint. Vi printade ut vägen från en internet karta som skulle visa oss snabbaste vägen dit. Gud vilken krånglig karta, liten och eländig att följa, gick inte att se vad små städerna hette. När vi var nästan framme i Falköping fick vi se de här längst vägen.

 

Göta Petter va stora de är. Åkte in i Falköping och stannade vid ost fabriken, där vi fick hjälp att ta oss vidare (hade snurrat runt ett par gånger redan) typiskt oss, gäller att inte stressa upp i onödan.

Här står Elvy vid en av de fräcka målningarna på fabriken.

Kom till sist fram i Hjo och började leta efter skyltar till tävlingarna, såg en liten trasig skylt som vi med nöd och näppe inte missade. Vi blev förvånade att det var så lite att se på och så lite folk. Vi hade kollat på tävlingarna i Delsjön 2 år innan och där var det dans massa go mat och mycket jippon att titta på. Kunde bättre titta på hästarna och prata med de tävlande där. Det sprang runt en glad prick som ville få publiken till att dansa och marknadsförde hela western konceptet till folk. Man blev verkligen intresserad och kollade upp all information man fick. ( Har nu mera själv gått över till western).

Så summan av kardemumman blev att höjdpunkten på våran resa var strutsarna.

Träning i corallen

Har tränat balans övningar med instruktören  Pernilla. Kände att jag behövde hjälp med min Tinker Bellman, som jag ibland inte förstår mej på.

På den här tiden som Pernilla har varit hemma hos mej har jag lärt mej att Bellman är en riktig goding som tar hänsyn till mej när jag är på väg att tappa balansen under barbacka träningarna, han har mer koll på mej än på sej själv. Stackaren han är ju bara inriden av en krävande amatör som mej. Snacka om att det är dags att ändra sej och ge tillbaka lika mycket som Bellman egentligen ger mej. Har fått en helt annan syn på honom, han har visserligen varit kanon fin att rida ut på länge, stabil och säker men jag min ego trippa har förmodligen njutit mer än han.

Så fort man tar in honom i corallen och ställer krav så blir det rena rodeon. Pernilla gjorde en join up på honom idag när jag satt på och det gick riktigt bra. Skall även byta sadel, ställa mindre krav och framförallt lyssna på honom mera för han är verkligen en kanon häst.

Här är det Monica som tränar Beethoven, hon försökte att slänga sej upp på honom men hon var för tung i gumpen  så hon la sej på magen över honom ock kravlade sej upp, alla medel är ju bra bara man kommer upp och har roligt.

Man riktig ser hur han förbereder sej på att Monica skall hoppa upp. Sedan tränade hon balans övningar och man blev ju så avundsjuk när hon satt som en kardborre på honom och bara skrattade under övningarna. Hmm annat än när man själv testade övningarna och gled åt alla håll och kanter.

Bunketorp

Monica och jag har varit med hästarna i Bunkertorp. Vi red med hästarna till August Werner och sedan över till Lindomes golfbana som ligger vid Bunkertorp. Det är väldigt fina ridvägar där om än lite branta. När vi hade ridit runt en stund så tyckte vi det var dags för fika och vilo stund för hästarna. Fika det var uppenbarligen hästarna också sugna på ( i alla fall på ost mackor) Beta gräs när det finns mackor och saft.

 

Fast Billy han var mest nyfiken på den konstiga vagnen som stod mitt i skogen. Självklart fastnade Billy med tränsen i vagnen och slet sönder det fullständigt. Tur att jag tog grimma med så vi kunde göra en provisorisk variant av träns. Han for runt som en liten skottspole när han märkte att han var lös och såg himla kaxig ut till vi tog fram mat burken och mack begäret tog överhand.

Här är jag med Myran. Den tog ungefär 4 timmar innan vi var hemma igen, men det var en härlig ridtur.