Främmat!
Jag snabbade mig i morse med att köra ner gödsel till mitt land och sätta upp rören. Elvy och jag tänkte gå på visningen av Mölndals Energi. Skottkärrans däck hade gett med sig undan för undan och jag kände hur det började vrida sig allt eftersom och jag hoppades att det skulle hålla ända ner till landet. Det blev så tungt att jag tog en liten paus innan jag skulle fortsätta.
Plötsligt hör jag ” Fortsätt kör! Jag håller ihop däcket! För det här skall väl ner till jordgubbarna? ”
Men! Men? Jag kan ju inte köra? Då kör jag ju över Lill-polarn! När kom han? Hur länge har han varit hemma!? Allt är ju helt ELLER! Med tanke på att man inte har sett några andra tecken på att han är i närheten.
– Vad gör du här? När kom du?
– Jag kom alldeles nyss. Jag skulle beställa jordgubbsplantor till Afrika och då sa dom på Bakker att du hade beställt 50 stycken hit. 50 stycken!!! Dom kunde ju nästan inte ha några kvar så jag var tvungen att åka hit och kolla ifall det stämde.
– Ja, jag har beställt 50 stycken, men 25 av dom skall Rosa ha så jag har bara 25 stycken här.
– Jahaa, jaja, ööööh, okej då, 25 får väl räcka, en stund.
Share this:
Packar allt
Lill-polarn var på övervåningen och samlade ihop sina prylar som han skulle ha med sig till Afrika, det gäller att inte glömma något så Esmeralda hjälpe till och höll koll. Lill-polarn kom ner och frågade om han fick ta ett pyttelitet skåp, till lite smått och gott? Jag visste att jag hade ett litet skåp som ett A4 ark och det kunde han ju ta.
Jag hade tänkt baka i eftermiddag så jag plockade bort från bordet när jag fick syn på att min solburk var borta! När jag gick runt för att titta vad den blivit av, så ser jag att det fattas en hel del tomtar, små flaskor, manschetter och julkortet vi fick från farmor? Jag gick upp och där står Lill-polarn och fyller skåpet!
– Men Lill-polarn! Inte det skåpet. Det är väl inte litet?
– Det är mindre än det skåpet!
Lill-polarn pekar bort mot mitt stora pysselskåp och fortsätter sedan att trycka in så mycket prylar det bara går. Jösses! Jag får verkligen kolla igenom vad han har lagt labbarna på. Esmeralda kommer upp för trappan och spänner blicken i Lill-polarn. Du får välja mellan mig och skåpet! Vi kan inte ta med allt det där.
– Jaha? umhh! Ja då får det ju bli hmmmmm *Du så klart*
Share this:
Djungeltelegraf
Idag kände jag mig riktigt sugen på att storstäda övervåningen. Vi hade plockat ut massa kartonger där vi har el-centralen och bara snabbt hystat in det igen nu under julen. Eftersom jag hade världens slappe dag i går och hela förmiddagen kände jag mig rejält rastlös. Lill-polarn skulle bara se färdigt filmen innan han också kom upp.
Jag började att plocka ut böckerna i bokhyllan och dammade runt, bytte i sängarna och skakade alla mattor när jag funderade på vart Lill-polarn blev av. Jag hade ändå hållit på ett par timmar så filmen borde ju vara slut vid det här laget. När jag kom ner hörde jag hur Lill-polarn gapade på någon.
Lill-polarn ville inte vänta med att berätta vad han fått i julklappar, så han hade ringt upp Wumba Wu och innan den ena stammen hade gått till nästa by och nästa för att tala om för Wumba Wu att han hade telefon så hade det ju gått ett par timmar! Nu hade äntligen Wumba Wu kommit till telefonen och Lill-polarn gapade för fullt så att Wumba Wu skulle höra honom. Jag lär nog gapa så taket lyfter när jag får telefon räkningen!
Share this:
Måste vänja mig.
Blev sen i dag från jobbet och slocknade på direkten i soffan. Härligt att få vakna och vara piggelin. Eftersom jag var så trött hade jag bett Lill-polarn fixa till sina egna mackor, så när jag kom ut i köket satt Lill-polarn och åt??? Hmm! Kina-mat! och tittade på Afrika bilder. Wumba Wu hade kommit fram till Afrika och skickat mängder av bilder från byn.
Lill-polarn tyckte det var bättre att äta upp Kina-maten nu när han skall åka till Afrika. Han måste ju börja vänja sig vid deras mat och Kina ligger ju någonstans åt Afrika till. Han tyckte maten var ganska god, men att sitta och försöka pilla i sig allt med pinnar?? Vilka konstiga idéer. Men det var nog för att man passade på att fodra djuren samtidigt!
Busen och Pepper satt nedanför bänken med stora ögon och var beredda när kycklingbitarna kom farandes. Det var länge sedan jag såg två så nöjda katter. Dom tittade på mig och såg ut som om dom tänkte: Vi skall också till Afrika. Vi behöver också vänja oss vid maten.
Share this:
Krakelgårdens Blogg
