Gäst säng!

Gäst säng

Rosa och jag tog en rejäl shoppingtur idag och åkte till klädkällaren och sedan till öb. Jag köpte lite små pyssel inför julen men både jag och Rosa hade slarvat med maten så vi åkte på huvudvärk. Vi bestämda att åka tidigt en morgon i stället, nu var det så mycket folk att man bara blev matt.

Jag hittade en sådan söt bröd box med gammal karta och segelbåt på till Micael. Men när jag kom hem var kaffefiltret slut och jag behövde åka iväg igen. När jag kom tillbaka stod Micael i dörren och vinkade att jag skulle smyga in i datarummet. Wumba Wu hade trott att bröd boxen var en gäst säng och hade bäddat ner sig. Han såg helt salig ut där han satt och lyssnade på Lill-polarn.

Lill-polarn tyckte det var härligt att slippa ligga skavfötters med Wumba Wu och var nu i sitt esse med att berätta den ena historian som var värre än den andra. Båda brast ut i gapskratt med jämna mellanrum och Micael tyckte Wumba Wu kunde använda boxen som säng tills han åkte tillbaka till Afrika.

Blindbock

Hämtar mina klockor

Lill-polarn och Wumba Wu skulle hjälpa mig att plocka ner lite advent pynt från övervåningen. Jag hade köpt ett gäng klockor som jag funderade på att hänga upp i köket. Jag sa till dem att bära försiktigt och bara en i taget. Lill-polarn och Wumba Wu rusar upp och jag hör hur de rumsterar om bland julpytet.

– Kolla Lill-polarn vilken gigantisk hatt!

Precis när Lill-polarn skall titta öppnar Micael dörren och Wumba Wu tappar taget om klockan som ramlar ner över huvudet och ner över hans smala axlar, hade inte Lill-polarn hållit i snöret hade Wumba wu ramlat rätt över alla klockor.

– Oj Wumba Wu nu kan vi ju leka blindbock, Micael vill du vara med?

Micael som tyckte synd om Wumba Wu som stod och ojade sig, lekte en stund och lovade en stor härlig skatt till den som kunde hitta svampslingan bland alt pynt. Micael hann bara räkna upp bullar , knäckebröd o… så var Lill-polarn och Wumba Wu inne i garderoben och rotade för fullt. Micael kom ner med klockorna till mig innan han gick vidare till sin kompis. Nu när de är upptagna kanske man skulle passa på att rusa upp och fodra hästarna.

Diskuskastaren

Diskuskastaren

Jag tog med Lill‑Polarn till RK i Kungsbacka i dag – något jag aldrig kommer att göra om! Jag letade efter ett par ljusstakar och en stor koffert till Tobias när jag plötsligt hörde ett illvrål ljuda över hela lokalen.

Lill‑Polarn hade fått syn på ett par tofflor och blivit helt såld. Där satt han på hyllan och provade dem i godan ro när två äldre damer dök upp. De hade tydligen bestämt sig för att köpa honom – båda två! Så där stod de och drog i honom från varsitt håll. Stackaren blev fullkomligt vettskrämd.

Efter det höll jag stenhård koll och lät honom sitta på min arm resten av besöket. När vi gick förbi en tavla som föreställde “Diskuskastaren”, berättade jag att min pappa en gång karvat ut en sådan i trä, och att min storasyster har den nu. Han var dessutom en riktigt duktig målare.

När vi kom hem for Lill‑Polarn direkt till datorn. Han tog fram en bild på statyn, poserade för glatta livet och utbrast att jag minsann hade den snyggaste diskuskastaren i världen! Alla andra var bara skrutt i jämförelse. Sedan fortsatte han att babbla om hur rika vi skulle bli – för vem skulle inte vilja ha en tavla föreställande honom som diskuskastare?