Ibland får jag den där välbekanta kliande känslan i fingrarna — suget efter en ny fotoutmaning. Ni vet, när idéerna börjar bubbla och man nästan hör kameran ropa från hyllan.
Och precis så var det nu. Jag var så redo att dra igång något nytt, något temabaserat, något som fångar vardagen på det där sättet jag älskar. Kanske en färgutmaning. Kanske “en dag i livet”. Kanske något helt annat. Men så gjorde jag misstaget att titta igenom mina gamla projekt. Och där låg det. Mitt självporträttsprojekt. Startat 2013. Halvklart. Halvvägs. Halvglömt. Det är nästan komiskt hur tiden springer ifrån en. Jag minns hur peppad jag var när jag började — hur jag ville dokumentera mig själv genom åren, inte som perfekta porträtt utan som små glimtar av livet. Vardag, känslor, årstider, förändring.
Och nu, tretton år senare, står jag här och inser att jag inte ens är i närheten av klar.
Men vet ni vad? Det känns inte som ett misslyckande. Det känns mer som en påminnelse.
En påminnelse om att vissa projekt inte har en deadline. Att vissa idéer får vila, mogna, växa. Att man ibland måste gå ett varv runt solen (eller tretton) innan man hittar tillbaka.
Så ja — jag är fortfarande sugen på en ny fotoutmaning. Men först ska jag damma av mitt gamla självporträttsprojekt. Inte för att “bli klar”, utan för att jag faktiskt saknar det. Och kanske är det just där inspirationen till nästa utmaning kommer att födas.
Vardagen fortsätter. Kameran också. Och jag med den.
Efter några fantastiska dagar i Japan, där vi firade Micael och Maos vackra bröllop, kändes det lite väl långt att resa hela vägen hem till Sverige direkt. Så Claes-Olof och jag bestämde oss för att ta en liten omväg – en mellanlandning i Malaysia! Tobias hade åkt hem i förväg.
Här står vi framför de ikoniska Petronas Twin Towers i Kuala Lumpur, och det var verkligen något alldeles extra att se dem i verkligheten. De glittrade mot kvällshimlen och kändes nästan overkliga i sin höjd och elegans. Staden pulserade av liv, dofter och ljud – en helt annan energi än lugnet i Japan, men lika fascinerande på sitt sätt.
