Dagens skrivuppmaning: Vilken relation har lärt dig mest om dig själv?
Den relation som har lärt mig mest om mig själv är utan tvekan de få gånger jag träffat min biologiska mamma och bror. Under hela uppväxten funderade jag på mina föräldrar — vilka de var, hur de levde, och vilka delar av mig som kom från dem. När Frälsningsarmén till sist fann min mamma föll flera pusselbitar på plats på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig.
Det var lite som att möta en äldre version av mig själv.
Jösses… hade inte livet varit så tufft och gjort mig blyg och försiktig i kontakten med folk, så hade jag nog varit en kopia av hennes sätt. Extremt hög energi, rörlig som få, och med en närvaro som fyllde hela rummet. Hon bara grabbade tag i mig och visade mig runt medan hon pratade i ett. På tyska — och jag fattade ingenting. Men ändå förstod vi varandra, på något märkligt och fint sätt.
De få gångerna jag träffade henne har gett mig mängder av svar. Plötsligt blev det tydligt varför jag reagerar på ditt och datt, varför vissa känslor ligger nära ytan och andra gömmer sig långt in. Det är märkligt hur några möten kan förändra ens självbild så mycket — som om man äntligen får se hela kartan över sig själv.
