Dagens skrivuppmaning: Vad är något du saknar från gamla tider?
Det finns mycket jag kan sakna från förr. Musiken, gemenskapen, alla tokigheter man hittade på och den där härliga känslan av att livet låg framför en. Men om jag verkligen ska välja något, då är det utan tvekan tryggheten.
Tryggheten i att kunna röra sig fritt utan att behöva vara rädd.
När jag var yngre kunde det ju hända att man festade lite väl intensivt. Ja, ibland så intensivt att både lokalsinnet och det sunda förnuftet tog semester samtidigt! 😂
Och visst hände det att jag virrade bort mig på vägen hem. Men vet ni vad? Då fanns det främlingar som hjälpte mig. Människor som såg att någon behövde hjälp och faktiskt brydde sig. De såg inte en möjlighet att utnyttja situationen, utan en människa som behövde komma hem.
Jag kunde gå ute när det var mörkt utan att hela tiden behöva fundera på vem som gick bakom mig eller om jag borde välja en annan väg.
Det betyder förstås inte att allt var perfekt förr. Det fanns både elakheter och faror då också. Men jag upplevde en helt annan frihet och trygghet än jag gör i dag.
Och det gör mig faktiskt ledsen.
För när ens egen son blir attackerad och rånad under en utekväll, då kommer otryggheten plötsligt väldigt nära. Då är det inte längre något man bara läser om eller hör på nyheterna. Då drabbar det ens egen familj.
Och när man dessutom hör om människor som fått sina hundar bortryckta under promenader, ja, då undrar man vart respekten för andra människor har tagit vägen.
Vad hände med omtanken? Med empatin? Med den där självklara känslan av att man hjälper någon som behöver det i stället för att göra illa?
Jag vill kunna gå ut en mörk kväll och bara njuta av tystnaden. Jag vill att mina söner ska kunna röra sig ute utan att jag behöver oroa mig. Och jag vill att människor ska kunna möta varandra med vänlighet i stället för misstänksamhet.
För det är kanske just det som är det sorgligaste. Att rädslan riskerar att göra oss misstänksamma även mot alla de människor som faktiskt vill väl.
Jag vet att det fortfarande finns massor av fantastiska, hjälpsamma och omtänksamma människor där ute. Det vill jag verkligen tro på, och det har jag också fått uppleva.
Men jag saknar den tiden då jag inte behövde påminna mig själv om det.
Jag saknar inte att vara ung och virra bort mig efter en fest. Jag saknar att kunna göra det och ändå känna mig trygg. ❤️