... dina symboler här ...

Amerikanska Pannkakor

Jag har gjort en hel månadsplan med recept, och märker att det blivit så mycket lättare att hålla vikten. Det blir inte att man går och småäter bara för att man inte vet vad man ska laga.

När allt är planerat i förväg känns det lugnare — både för kroppen och för tanken. Vi är också mera bestämda med tiden då vi äter middag, och det gör att dagen får en tydlig rytm.

Det är som om hela veckan andas lite mer harmoni när maten redan är tänkt ut.



Veckomeny 3

Måndag – Spaghetti med köttfärssås

Tisdag – Lax i ugn

Onsdag – Köttkorv med senapssås

Torsdag – Kål maja

Fredag – Spansk chorizogryta 

Lördag – Kotletter i sweet-chilisås 

Söndag – Dirty fries med bacon, jalapeño och vitlökssås


308. Tidens tand (114 av 182)

Vid Klippans kulturreservat ligger det allra äldsta huset, känt som Röda byggnaden. Det byggdes redan 1762, och står än i dag som ett stilla vittne till Göteborgs historia.

Med sina röda träpaneler och små fönster mot älven bär huset på berättelser om hantverk, handel och vardagsliv från en annan tid. Det är något särskilt med att stå där en tidig morgon — känna doften av havet, höra måsarna och se solen glittra mot den röda fasaden.

Ett stycke kulturarv som fortfarande andas.

308. Tidens tand (114 av 182)

Fika – konsten att ta en paus

Dagens skrivuppmaning: Vilken kulturell tradition från ditt land gillar du mest?

Det finns många kulturella traditioner jag tycker om, men en av de allra finaste är fika. Den där enkla, varma gesten: att bara åka hem till någon, slå sig ner vid köksbordet och dela en stund tillsammans.

Fika är mer än kaffe och kanelbullar. Det är:

  • en paus i vardagen
  • ett sätt att visa omtanke
  • ett sätt att säga “jag har tid för dig”
  • ett ögonblick av lugn, skratt och småprat

I Sverige är fika nästan som ett litet hjärtslag i kulturen. Det är inte högtidligt, inte uppstyrt — bara mänskligt.

Och det är kanske just därför jag gillar det mest.

En dag jag skulle uppleva igen

Dagens skrivuppmaning: Om du kunde uppleva en dag från ditt förflutna igen, vilken dag skulle det vara och varför?

Det skulle vara den när vi bilade ner till Tyskland 2013 för att besöka min biologiska mamma och bror. Det är svårt att beskriva hur pirrig och nervös jag var – hela kroppen som ett litet surr av förväntan och oro. Språkbarriären gnagde i bakhuvudet; jag hade ju glömt all tyska sedan jag kom till Sverige som fyraåring.

Men wow… så bra det gick . 📄 Hos mamma

Det var som om något föll på plats direkt. Vi var så lika i sättet att det nästan kändes overkligt – samma små uttryck, samma skratt, samma sätt att lyssna. Den dagen blev en mjuk, varm punkt i livet, en sådan som man bär med sig som en liten lykta.

Och hela den semesterresan vidare genom Frankrike och Italien… den var bara så underbar. Som om världen öppnade sig lite extra just då. 📄 Det var det!

Artikel