... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Indien kommer jag nog aldrig att återvända till

Dagens skrivuppmaning: Vad är den värsta reseupplevelsen du någonsin har haft?

flygplats

Alla resor blir inte som man tänkt sig. Vissa lämnar efter sig fantastiska minnen, andra blir till berättelser man helst hade varit utan.

Min kanske värsta reseupplevelse inträffade när vi mellanlandade på flygplatsen i Chennai i Indien på väg mot Singapore. Redan när vi kom av planet kändes stämningen märklig. Vi föstes in i en trång hall tillsammans med mängder av andra resenärer utan att någon riktigt förklarade vad som hände. Personal ropade och gestikulerade åt olika håll, och det verkade som om ingen visste vem som skulle stå var eller vart man egentligen skulle gå.

Kanske hade personalen bara en ovanligt stressig dag. Kanske hade vi otur och råkade hamna mitt i någon tillfällig röra. Men där och då kändes det mest som ett enda stort kaos.

Tyvärr blev fortsättningen inte bättre. När vi väl klev ombord på nästa flygplan var temperaturen så låg att man nästan frös hela resan. Toaletterna var dessutom i ett skick som gjorde att man helst undvek att gå in över huvud taget.

Efter den upplevelsen bestämde jag mig för att Indien nog inte är ett resmål för mig. Samtidigt försöker jag vara rättvis. Ett land med över en miljard invånare kan förstås inte bedömas efter några timmar på en flygplats och ett flygplan. Kanske hade vi bara ovanligt oflyt den dagen.

Men vissa reseminnen fastnar lite djupare än andra, och just den här mellanlandningen är en sådan upplevelse som fortfarande dyker upp när någon frågar om min värsta resa.

Jakten på loppisskatter i Mölnlycke

Morgonen började med ett oväntat brandlarm. Jag stod som vanligt och spolade väggarna i en av hallarna, något jag gjort i många år utan minsta problem. Men idag tyckte brandvarnaren tydligen annorlunda. Kanske stod jag där lite för länge, kanske blev ångan helt enkelt för tät. Plötsligt fylldes huset av det genomträngande tjutet och all morgonro försvann på några sekunder.

Det märkliga med sådana händelser är inte själva larmet utan hur luften går ur en efteråt. När tystnaden väl lagt sig fanns den där trötta känslan kvar, som om någon dragit ur kontakten till dagens energi.

Så istället för att låta mig nedslås har jag bestämt mig för en betydligt trevligare räddningsaktion: en loppisrunda i Mölnlycke. Det finns få saker som är lika avkopplande som att strosa mellan hyllor fyllda med gamla ting, leta efter vackra glasburkar, udda köksredskap eller kanske någon bortglömd skatt med en historia att berätta.

Ibland hittar man något man länge sökt efter. Ibland hittar man ingenting alls. Men nästan alltid kommer man hem med ny inspiration och ett lugnare sinne än när man gav sig iväg.

Så nu lämnar jag morgonens brandlarm bakom mig och ger mig ut på skattsafari. Förhoppningsvis väntar det något betydligt trevligare än tjutande brandvarnare på andra sidan dagen.

Höststädning och stängning på Flatön

Då var det dags för årets höststädning och stängning av Partilles kollo ute på Flatön. Oftast vet man aldrig riktigt vad som väntar när säsongen är över, men i år gick allt ovanligt smidigt.

De flesta hyresgästerna hade tagit väl hand om lokalerna och lämnat dem i fint skick efter sig. Det blev därför inte så mycket extraarbete. Visst hittade vi några skador, men det stannade vid fyra trasiga sängar, vilket får ses som ett ganska bra resultat efter en hel säsong med många gäster.

20241028Frilufsgården Torget_152010[1]

De sista gästerna hade dessutom städat ordentligt, så när chefen kom ut kunde vi i lugn och ro ta en kopp kaffe och gå igenom det som behövde göras innan anläggningen stängdes för säsongen.

När allt arbete var klart avslutade vi dagen på Ellös Pizzeria. Efter en god måltid var det sedan dags för hemfärd, med känslan av att ännu en säsong lagts till handlingarna och att kollot nu får vila fram till nästa vår.

Pizzeria

En skön arbetsdag, gott samarbete och ovanligt lite strul, precis så som en höststängning ska vara.

När resan inte blir som planerat

Dagens skrivuppmaning: Vilket är ett resetips du alltid följer?

Alperna

Ett resetips jag alltid försöker följa är att planera lagom mycket.

Vi bokar gärna boende i god tid och väljer ut några utflykter som vi verkligen vill göra. Det ger en trygg grund och något att se fram emot. Men mellan alla bokningar vill jag lämna gott om luft i schemat. Man är ju trots allt på semester. De där spontana cafébesöken, den oväntade utsiktsplatsen eller den lilla marknaden man råkar snubbla över blir ofta de finaste minnena.

Ett annat tips är att packa lätt. Behöver jag verkligen de där extra byxorna? Den tredje tröjan? Nästan varje resa lär mig samma sak: jag använder mycket mindre än jag tror.

Men i dag fick jag ännu en påminnelse om varför det är klokt att inte planera varje minut.

När en kompis frågade vart vi skulle resa berättade jag entusiastiskt att vi hade bokat en utflykt till Örnästet. Då sa hon:

– Men har du inte hört? Det har ju brunnit.

Jag blev alldeles chockad.

Det här var faktiskt det allra första som Claes-Olof bokade när vi började planera resan. Som gammal biografmaskinist har platsen en särskild betydelse för honom. Örnästet förekommer i filmen Örnnästet från 1968, och det var dessutom den första film han körde själv när den gick på bio. Jag vet hur mycket han har sett fram emot att äntligen få besöka platsen.

Nu vet vi ännu inte exakt hur det kommer att påverka vårt besök, men det blev en tankeställare.

Så mitt kanske viktigaste resetips är detta:

Planera gärna i god tid. Boka det som känns viktigt. Men lämna alltid utrymme för det oväntade. Ibland dyker något fantastiskt upp som inte fanns med i planeringen. Ibland försvinner något man verkligen sett fram emot.

Resor blir sällan exakt som man tänkt sig.

Och kanske är det just därför de blir minnesvärda.

Artikel