182 Foto 2026

Det är så rogivande att ta en kvällspromenad. När dagen sakta tonar bort och tempot sjunker känns det som om både naturen och tankarna får lite mer utrymme.

Nu är älgen här igen.

Jag skulle bara gå upp till vedboden och hämta lite ved när jag fick syn på något stort utanför. Där stod älgen. Helt lugnt och fint, mitt framför vedboden, som om den ägde platsen.

Själv stannade jag på behörigt avstånd och funderade på hur viktigt det egentligen var med den där veden just då. Älgen såg betydligt mindre stressad ut än jag.

Det är märkligt hur snabbt en helt vanlig vardagssyssla kan förvandlas till ett möte med naturen. Här ute vet man aldrig riktigt vad som väntar runt nästa hörn.

Sedan Partillebo satte upp rovfågelsattrapper på taken har måsarna inte längre lagt sina ägg där. Problemet försvann dock inte helt, utan måsarna flyttade i stället till andra platser. Vid hallen gick de till och med till anfall mot elever som skulle gå in.

För ett par år sedan byggde jag den här modellen, och nu är det dags att göra en ny version. Den gamla är stor, cirka 76 centimeter bred och nästan lika hög, vilket också gör den ganska tung att flytta runt.

Den här gången tänker jag gå i en mer julig riktning och dessutom bygga den i kartong. Med lättare material får jag större frihet att arbeta med detaljer, samtidigt som det blir enklare att placera och dekorera.

Förra året pysslade jag med en gammal stock och gjorde små svampar runt den. Med hjälp av limpistolen formade jag de små hattarna som lampskärmar.