182 Foto 2026

Bin och humlor arbetade febrilt i dag, fast beslutna att samla de allra sista pollenkorn från basilikan och anisopen som fortfarande blommar. Jag var inte direkt populär när jag började röja – hela tunneln vibrerade av små, ivriga vingar.

Jag blev helt paff när jag såg att jag fått oliver i den ena tunneln! Det var bara en liten gren jag köpte billigt på Lidl – mest som ett experiment, ett “vi får se om det går”. Och nu står den där, med små bllåsvarta frukter som glänser i ljuset.

De säljer så mycket fin ljung nu — hela högar av små, mjuka tuvor som lyser upp hösten. Men jag har aldrig riktigt gillat när de färgar dem i konstiga nyanser. En växt är vacker som den är, med sina egna toner och sin egen rytm.

Det är något särskilt med naturliga färger: de andas lugn, och de låter hösten vara höst.

Hygge för mig är inte något avancerat. Det är mysbelysning som gör att huset känns som en trygg liten kokong, goa filtar som man kan försvinna in i, och att faktiskt ta hand om mig själv — även när livet försöker få mig att springa fortare än jag vill.

Det är de där små stunderna när jag tänder en lampa, drar filten över benen och tänker: “Japp, nu gör jag livet lite mjukare.”

Och ibland är hygge helt enkelt att ignorera alla måsten och istället välja det som får kroppen att slappna av och huvudet att le lite.

Gatulyktans mjuka sken följer mig genom mörkret och visar vägen mot min idrottshall. Det är ett stilla ljus, ett som inte bländar utan bär mig framåt – som en liten påminnelse om att även de minsta strimmorna kan göra vägen tryggare.