En grön ö som andas stillhet.
Cypresserna viskar om tidens gång,
stenarna bär böner som aldrig tystnar.
Här lever havet och klostret i samma rytm —
ett liv utan rörelse, men fullt av närvaro.
182 Foto 2026
182 Foto 2026
Foto 2026 – årets bildprojekt och kreativa utmaningar
330. Uppåt väggarna (149 av 182 )
Denna dalmatiska klippödla (Dalmatolacerta oxycephala), även känd som spetsnäst klippödla. Sprang upp längs murana i Dubrovnik.
Snabbfakta om arten:
- Utseende: Kännetecknas av sin flata kroppsform, spetsiga nos och ofta turkosblå eller grönaktiga färger (särskilt hane i parningsdräkt eller på hals/svans).
- Storlek: Blir upp till cirka 20 cm lång inklusive den långa svansen.
- Utbredning: Finns i södra Europa, främst längs Adriatiska havets kust och bergsområden i Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt norra Albanien.
- Levnadssätt: Trivs på soliga klippväggar, stenar och gamla murar där den snabbt kan klättra och gömma sig i springor
211. Parkeringsmiss (148 av 182 )
Det ser verkligen ut som en riktig parkeringsmiss när någon har ställt smartbilen på tvären i parkeringsfickan. Som om bilen bara tänkte: “Här blir bra!” och sedan gav upp resten av geometrin.
52. Etapper (147 av 182 )
Druvbrovnic har mängder av trappor, och ibland är stegen så höga att det känns som ett helt gympass bara att gå ut genom dörren. Våra gamla knän protesterar lite, men samtidigt finns det något charmigt i att varje promenad blir ett litet äventyr – upp, ner, flås, skratt och så den där utsikten som alltid är värd mödan.
88. Gatulyktor (146 av 182 )
Det finns något alldeles särskilt med lamporna i Dubrovniks gamla stan. De hänger där som små ljusväktare över gränderna – alla i samma form, samma milda sken, men med olika små hemligheter. Vissa bär restaurangernas namn, andra är helt tomma, som om de bara vill lysa utan att säga något alls.
Just den enkelheten gör ljuset så charmigt. När kvällen faller och stenhusen blir mjuka i färgen, tänds lamporna en efter en och skapar ett stilla skimmer över trappor och valv. Det är som att gå genom en gammal berättelse, där varje lampa är en liten paus, ett andetag, ett “stanna här en stund”.
Det är ett ljus som inte försöker imponera – det bara är. Och kanske är det därför det känns så magiskt.
