182 Foto 2026

I tunneln satt en stor, tjock korsspindel och vaktade sin plats som om den ägde hela gången. Jag behövde komma åt bäddarna, så vi fick helt enkelt samarbeta: jag flyttade henne varsamt åt sidan, och hon accepterade det med ett lugn som bara en riktigt trygg spindel har.

När hon väl var på en ny gren kunde jag fortsätta göra i ordning bäddarna, och tunneln kändes plötsligt lite mer som ett delat rum — där både jag och korsspindeln har våra projekt på gång.

De gamla stockarna är fulla av små svampar i mjuka bruna nyanser — ett stilla bevis på hur naturen tar hand om allt som fallit och låter det bli till nytt liv.

I år fick jag otroligt mycket physalis – små gyllene lyktor som nästan svämmade över i tunneln. Det är något särskilt med att plocka dem direkt från plantan, varma av ljuset och så söta.

Men nästa år blir det förändring. Då ska jag sätta den krypande, buskliknande sorten, för den jag hade nu blev hög och ranglig och tog mer plats än den gav. Det känns fint att redan nu planera för en ännu bättre skörd, lite lägre, lite stadigare och förhoppningsvis lika generös.

Claes-Olof har köpt en så rolig skylt som han vill sätta upp på vår uteplats. Det stirrande och uppgivna paret ska stirra på sönerna när de har fest och påminna dem om att vi ser allt!

Det här får bli min tolkning av blåljus – min hobbylampa som har ett blått läge. Vanligtvis förknippar man ju blåljus med polisen och liknande, men för mig handlar det om något helt annat: ett stilla sken som väcker skaparlusten.