De gamla stockarna är fulla av små svampar i mjuka bruna nyanser — ett stilla bevis på hur naturen tar hand om allt som fallit och låter det bli till nytt liv.
Att ta vara på mig själv
dagens skrivuppmaning: Vad är en sak du önskar att du hade börjat göra tidigare i livet?
När jag tänker tillbaka på mitt liv ser jag en människa som alltid var i rörelse. Jag for hit och dit, sydde kläder, dekorationsmålade gardiner, byggde leksaker, umgicks med ett helt gäng barn och vuxna – och allt det där gjorde jag med en energi som jag idag knappt förstår var den kom ifrån.
På bilderna från den tiden ser jag en tunn person med trötta ögon. Jag ser någon som bar mycket, som skapade mycket, som gav mycket – men som sällan stannade upp. Det är först nu, när jag har hittat ett lugnare tempo, som jag inser hur viktigt det är att dra i bromsen ibland. Att lyssna på kroppen. Att ge sig själv samma omsorg som man ger andra.
Det är det jag önskar att jag hade börjat göra tidigare: att ta vara på mig själv. Att vila. Att prioritera. Att låta livet få vara mjukt, inte bara fullt av projekt och fart.
Idag gör jag det. Idag väljer jag mig själv oftare. Och det känns som att jag äntligen kommit ikapp den där unga versionen av mig – hon som sprang så fort att hon aldrig hann andas.
Jackpot
Plötsligt har det lossnat. Jackpot, som tidigare knappt brydde sig om mjukisdjur och inte riktigt förstod poängen med att jaga dem, har börjat leka på allvar. Och inte med vilket mjukisdjur som helst – utan just Jippys.
Innan har Jackpot mest tittat skeptiskt på mjukisdjuren. Ingen större grej, ingen aha-upplevelse, ingen anledning att springa efter dem. Jippy däremot har alltid älskat sina mjukisdjur och blir hur glad som helst när man kastar iväg dem.
Men nu har något hänt. Jackpot har kommit på tjusningen med att sno Jippys mjukisdjur – och därmed är leklossningen igång på riktigt.
När Jackpot väl fattat grejen har det blivit full rulle ute i hagen. De jagar varandra, turas om att ha bytet och leker ikapp. Det är tydligt att de har riktigt roligt ihop just nu – och att mjukisdjuren blivit den perfekta lekstartaren.
För mig är det här en av de där små, fina milstolparna i hundvardagen: när en hund som tidigare varit ointresserad plötsligt tänder på leken, och när två hundar hittar ett gemensamt språk genom bus och lek. Det gör både promenader och stunder i hagen lite extra roliga.
365. Överdådig (137 av 182 )
I år fick jag otroligt mycket physalis – små gyllene lyktor som nästan svämmade över i tunneln. Det är något särskilt med att plocka dem direkt från plantan, varma av ljuset och så söta.
Men nästa år blir det förändring. Då ska jag sätta den krypande, buskliknande sorten, för den jag hade nu blev hög och ranglig och tog mer plats än den gav. Det känns fint att redan nu planera för en ännu bättre skörd, lite lägre, lite stadigare och förhoppningsvis lika generös.
Vem skulle du välja?
Dagens skrivuppmaning: Om du var tvungen att byta liv med en fiktiv karaktär i en vecka, vem skulle du välja?
Om jag någon gång skulle tvingas byta liv med en fiktiv karaktär i en vecka, då vet jag precis vem jag skulle välja: Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom.
Tänk att få kliva rakt in i grevskapet Hertfordshire i södra England – där landskapet böljar i mjuka gröna kullar, där luften är stilla och där varje dag börjar med en promenad över daggiga ängar. Att få bo i ett hus fullt av systrar, skratt, dramatik och små hemligheter som viskas mellan rummen.
Jag älskar den där epoken: de långa klänningarna, de tunga träbordens värme, de små salongerna där man läser högt ur böcker och dricker te som om det vore en ceremoni. Men samtidigt… jag är inte blind för att livet som kvinna då inte var enkelt. Friheten var begränsad, valen få, och mycket av livet styrdes av förväntningar och regler.
Kanske är det just därför det lockar – att få smyga in i en värld som är både vacker och komplicerad, där man får känna historiens tyngd men också dess charm. En vecka skulle räcka. Bara tillräckligt länge för att njuta av landskapet, samtalen, systrarna och de små stunderna av stillhet.
Och sedan skulle jag med glädje återvända till nutiden, där jag kan välja mitt eget liv – men med en liten bit av Hertfordshire kvar i hjärtat.
