Idag gav jag mig på projektet att filtrera mjödet och hälla upp det på mindre flaskor. Det började bra. Jag kände mig nästan som en professionell mjödmästare där jag stod med tratt, filter och full koncentration.
Sen började verkligheten.
Varje gång jag hällde upp rörde jag upp bottensatsen så effektivt att hela flaskan blev grumlig igen. Det var som om mjödet sa: “Nej nej, jag är inte klar, rör mig inte!” Och jag, som försökte vara tålmodig och metodisk, fick stå där och se hur allt blev som en snöglob i slow motion.
Så nu får mjödet vila. Och jag också.
Flaskorna står prydligt på rad och låtsas vara färdiga, men vi vet båda att det här bara är första ronden. Om någon månad får jag kika igen och se om de behöver en ny omgång filtrering — helst utan att jag startar en intern storm i varje flaska.
Mjöd är som livet ibland: man tror man har koll, men så rör man lite för mycket och allt blir grumligt. Då är det bara att ta en paus, låta saker lägga sig, och fortsätta när det känns rätt.
