Det känns nästan lyxigt att jag fortfarande kan skörda kattmynta så här sent på säsongen. Den doftar lika friskt som i juli, och jag plockar både till te och till små leksaker åt katterna. Även solrosorna fortsätter att leverera, som om de vill hålla kvar ljuset lite till innan trädgården går in i vila.
Man märker ändå att allt saktar av nu. Tunnlarna är nästan helt tömda, och det är den där tiden när man både summerar och drömmer framåt. Örtmässigt har det varit en toppen säsong — frodigt, generöst och precis så där som man hoppas när man står och sår i vårvinden.
Nästa år vet jag redan hur jag vill forma det: en sektion i varje tunnel fylld med persilja, oregano, dill och olika sorters basilika. En egen liten örtagård i varje rum, som får bära både smak och doft genom hela sommaren.
Det är fint att avsluta en säsong med känslan av att något nytt redan är på väg.
