Lill-Polarn hade lite ont i huvudet i dag, men ville ändå följa med till jobbet – han skulle ju visa mig monstret! Vi hade det ganska mysigt där vi gick runt, tills jag såg hur Lill-Polarn plötsligt stelnade till som en pinne.
Det visade sig att han hade fått syn på skurmaskinen – och det var precis den “grönjätten” som jagat honom i går! Städkillen som brukar skura korridorerna hade bytt dag, och hans maskin är en modell större än min – och riktigt grön dessutom. Shit, det hade kunnat gå illa!
Lill-Polarn, som bara mäter runt 53 cm, måste ha sprungit som en tok för att komma undan. Och de stora svarta trollen som dök upp efteråt? Det var förstås fabriksjobbarna på väg till matsalen – smutsiga, men helt ofarliga.
Jag fick förklara för Lill-Polarn vilka tider han absolut inte ska vara i korridoren. Sedan fick han ligga under min jacka när jag gick in i fabriken och kika ut lite försiktigt. Då såg han själv att det inte fanns några monster eller troll där.
Fast vi var rörande överens om en sak: det är ändå ganska fascinerande hur dessa trötta gubbar som står och suckar vid sina maskiner, plötsligt får sådan spänst när det är matdags – två trappsteg i taget, som vilda tjurar i Pamplona!
