Lill‑polarn och Wumba Wu var med gubben i dag när han skulle lägga in mattan i köket. Som muta hade han lovat bullar och knäckebröd om de bara höll sig lugna i hallen medan han limmade.
Det löftet höll i ungefär två minuter.
För ganska snart smög Lill‑polarn in i köket och frågade nyfiket vad det var för klet gubben höll på att breda ut. Det slutade förstås med att han själv fastnade mitt i det hela, och gubben fick skära loss honom och skicka in honom på fotbad.
Medan gubben funderade på hur han skulle få arbetsro nog att limma färdigt, fick Wumba Wu syn på hyacinterna på bordet. Med ett glatt tjut klättrade han upp – och det var nog tur att han grep tag i blomman, annars hade han gjort en praktvurpa!
Wumba Wu stod där och nästan darrade av lycka över den ljuvliga doften och vägrade lämna köket. Lill‑polarn däremot tyckte det var orättvist att en av hyacinterna var så liten. Gubben förklarade klokt att det nog var för att ingen hade sjungit för den – blommor tycker ju om musik, sa han.
När jag kom hem möttes jag av en ny matta i kokhuset – och två hesa små figurer med utslagna öron som satt och ylade julsånger för fullt bland hyacinterna.
