... dina symboler här ...

Bara jordgubbar som fattas nu!

När jag kom hem från jobbet idag var jag helt säker på att jordgubbarna äntligen hade kommit. Men nej – inga jordgubbar! Det var ju ett bra tag sedan jag beställde dem, så de borde verkligen vara på väg. Gubben hade i alla fall varit snäll nog att sätta upp rören åt mig, så det var bara att börja fylla på med jord.

Lill-Polarn dök givetvis upp så fort han hörde ordet jordgubbar. Han for runt som ett jehu, övertygad om att han skulle hitta dem först. När jag förklarade att det inte var några färdiga bär än, utan att vi skulle plantera dem i rören, ville han förstås hjälpa till.

“Det är för högt! Du kommer blåsa ner, Lill-Polarn!” hann jag ropa när han envisades med att klättra upp. Jag gick bara bort en stund för att hämta mer jord – och när jag vände mig om hade han redan börjat placera ut mossan själv.

Just då kom en rejäl vindpust och där såg jag honom – Lill-Polarn svävande i luften med en stor mossbit som fallskärm! Först såg han helt förskräckt ut, men glädjen spridde sig snabbt över ansiktet… tills han insåg att vinden bar honom rakt mot dammen.

Gubben kom springande med den långa håven och lyckades till slut fånga upp honom, så han bara blev blöt om ändan.

“Oj! Vilken ful fisk!” skojade gubben. “Den ska vi nog lägga tillbaka i dammen.”

“Nej, stopp! Det är ju jag!” protesterade Lill-Polarn.

“Jaså, just det,” sa gubben och flinade. “Det är ju bara den där fule gubben som sprutar vatten i dammen. Honom måste vi ju också stoppa tillbaka.”

“Nej! Inte i dammen! Det är ju jag!” pep Lill-Polarn.

Gubben brast ut i skratt. “Hihihi… skojar bara, Lill-Polarn.”

Ojdå!

Vad är det i botten?

Helt otroligt att jag kan vara lika trött varje måndag! Vädret gör inte saken bättre – solen tittar fram i ena sekunden, bara för att i nästa ersättas av både ösregn, hårda skurar och till och med hagel.

Precis innan himlen öppnade sig hann gubben gå upp med hästarna till stallet. Där kan de i alla fall välja om de vill stå inne eller trotsa regnet. Lill-Polarn däremot satt ute och fikade när haglet började. Han blev helt chockad över vad han kallade puttekulor från himlen och flög in som ett yrväder!

När jag kom hem senare stod han i fönstret med en kruka på huvudet, beredd att försvara sig mot nya “kulattacker”, men så fort solen tittade fram kunde han förstås inte hålla sig inne längre. Från dörren ropade han att han skulle plantera klart den gula löken och schallottenlöken innan nästa oväder.

Allt verkade lugnt – tills jag hörde ett förfärligt liv utanför köksfönstret. När jag tittade ut såg jag Lill-Polarns ben sticka ut ur snickarens fikaväska! Snickaren hade glömt den när han åkte hem, och Lill-Polarn hade förstås inte kunnat låta bli att undersöka alla de spännande facken.

“Vaa! Finns här bara snus?!” hördes ett förtvivlat rop. “Fy tusan vad det smakade äckligt! Hur kan han ha det på mackan!? … Ojdå! Hjälp!”

Där fick han nog sin lärdom för dagen – allt som ligger i en fikaväska är inte godsaker.

Lisebergs Trädgårdsdagar

Rosa och jag åkte in till Lisebergs trädgårdsdagar. I år kändes det riktigt gott att bara flanera runt. Jag behövde inga växter just nu, det får bli när dammen är klar. Passade på att i lugn och ro kolla in kryddorna men kände att jag redan hade de kryddor som jag ville ha. Jag har ju inte några gröna fingrar och brukar ta kål på det mesta. De växterna som jag köpt det sista verkar klara sig fint, så det är bäst att inte samla på sig för mycket så man tappar kollen.

Men i år hade lagt ner väldigt stor möda på olika dekorationer, så det var en fröjd för ögat att gå runt och titta. Såg att de hade använt rostiga band som de svetsat ihop till bollar eller rosetter. Skall se om inte  sonen kan svetsa något sånt, han går ju på svetsarlinjen. Vi hade riktigt tur med vädret även om det blåste en hel del, så slapp vi i alla fall regnet.

Det sista vi gjorde var att gå en rundtur i Evert Taubs Värld. Helt otroligt gjort och man gick igenom 8 olika rum.

Malvawolusk

Vad det ryker.

När vi kom hem från Åkraberg i går var Lill-Polarn fortfarande lite smådeppig över att inte ha fått träffa sina mytomspunna släktingar – Malvawoluskerna. Jag försökte pigga upp honom med att vi kunde börja planera dammen, men han ville hellre gå upp till Tobias och kura ihop sig i hans enorma soffa. Det brukar han göra när dagen har varit lite för mycket.

Senare på kvällen var humöret som bortblåst – eller snarare tillbaka! Lill-Polarn var sitt vanliga glada jag, och vi undrade lite smått vad Tobias hade sagt till honom. När jag senare gick upp för att, tja, “besöka hemlighuset”, kikade jag ut genom fönstret – och där satt han!

Lill-Polarn satt ute vid lilla dammen vid kryddspiralen, helt förtrollad av röken och de små lamporna som skimrade i mörkret.

“Ser du!” ropade han när han fick syn på mig. “Jag visste att Malvawoluskerna skulle försöka ta kontakt med mig! De är jättemysko – de försöker prata genom dammen! Tobias sa ju att den är magisk, och att det händer konstiga saker när det blir mörkt!”

Jag kunde inte låta bli att le. “Men det är mitt i natten! Sitter du där längre växer det svamp på huvudet på dig också!”

“Vaa! Du menar att de försöker förvandla mig till en Malvawolusk?” utbrast han förskräckt – men satt kvar ändå, ifall de nu verkligen försökte hälsa på honom.

Gamla Varberg

Åkraberg

Träd i blom

När vi åkte till Åkraberg kom jag på att jag glömt minneskortet till kameran i datorn. Blir så himla irriterad när det händer, av någon anledning så blockerar Norton mitt minneskort när jag använder kabeln för att ta ut mina bilder. Så jag har tagit ut kortet den sista tiden och då är det lätt hänt att glömma att sätta tillbaka det i kameran.

Gamla Varberg

Gamla Varberg

Hus vid gamla Varberg

Promenad

Så vi tog en tripp in till Varberg och passade på att äta och kolla in byggvaruhusen innan det blev Elgiganten och köpa ett nytt minneskort. Vi tog oss en härlig promenad uppe på en ut sikts topp så man kunde titta över gamla Varberg. Det är så himla mysigt när man åker iväg och man hittar lite nya ställen att titta på. Har vi tid så brukar vi åka in så fort vi ser en Naturreservat skylt.

Artikel