3. Altanhäng (118 av 182)
Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick
132. Inhägnat (117 av 182)
Det är så roligt att Mauro har börjat på Vallhamra Sportcenter. När jag är klar med mina hallar bruka vi träffas och äta frukost eller ta en härlig promenad. I dag hämtade jag upp honom i ishallen och jag är glad att jag inte jobbar där, hua så kallt där är.
Gustav!
Gustav har verkligen en speciell sovstil. Oftast hittar jag honom helt utsträckt, som om han ville ta upp hela soffan för sig själv, och med magen blottad i fullständig avslappning. Det är svårt att inte le när man ser honom ligga där, så obekymrad och trygg.
Det som gör honom ännu mer fantastisk är hur snäll han är. Trots att han är ny i familjen visar han en sådan fin respekt och vänlighet mot mina katter. Det finns ingen konkurrens eller osämja – bara nyfikenhet och mjuka möten.
Att Gustav har flyttat in känns som en gåva. Han har redan blivit ett självklart inslag i vardagen, och hans lugn och värme sprider sig till oss alla. En riktig liten solstråle med päls, som på sitt stillsamma sätt gör familjen ännu rikare.
338. Vid sjön (116 av 182)
Idag blev det en höstpromenad till Delsjön, en liten utflykt som kändes både frisk och rogivande. Vi valde att ta vägen via Härlandatjärn, en av de där små pärlorna i skogen som nästan känns hemlig när man kommer fram.
Luften var kylig och vinden bet lite i kinderna, men just därför blev färgerna omkring oss ännu starkare. Löven hade börjat skifta i gult och rött, och speglade sig så vackert i det stilla vattnet. Det var tyst, förutom prasslet från vinden i grenarna och några fåglar som ropade i avståndet.
När vi kom fram till Delsjön låg sjön blank och vid, och vi stannade en stund bara för att andas in känslan av höst. Det är något särskilt med att gå här just den här tiden på året – lite kyligare, lite tystare, men nästan mer levande just därför.
En enkel promenad, men sådan som ger energi långt efteråt.
345. Vissen (115 av 182)
Nu är sensommaren över, och i trädgården börjar hösten göra sig påmind. Det betyder att det är dags att gå runt bland rabatter och odlingsbäddar, samla in fröer och rensa bort det som vissnat.
Att samla egna fröer är en sorts skörd i sig själv. Ringblommor, vallmo och solrosor har mognat och lämnar kvar frökapslar fulla av nytt liv. Att plocka dessa är både enkelt och rofyllt – en promenad med en liten skål eller papperspåse ger en känsla av att förlänga sommaren, men också av att bygga framtid. Nästa vår blir det en glädje att så just de frön som kommer från årets egna odlingar.
Det som är visset behöver inte betyda ”slängas” – mycket kan läggas på komposten och bli till näring igen. När man klipper ner gamla blomsterstjälkar blir rabatterna dessutom mer harmoniska att se på. Samtidigt öppnar det upp för de växter som fortfarande blommar eller ger färg även nu i september.
Frösamlingen och rensningen är en sorts avslutning på odlingssäsongen, nästan som att sätta punkt för ett kapitel. När fingrarna blir svarta av frökapslar och kvällsluften bär en föraning om frost, känns det tydligt att vi rör oss mot en ny årstid. Men i påsarna med frön döljer sig löften om kommande blommor, dofter och grödor – ett litet förråd av vår i september.
