182 Foto 2025

Det slår mig varje år hur roligt det här projektet är. Oavsett hur många gånger jag deltagit finns det alltid något nytt att upptäcka: ett oväntat motiv, en ny vinkel, ett ljus man inte sett förut eller ett tema som tvingar en att tänka lite annorlunda. Det är just det som gör utmaningen så beroendeframkallande – den håller kreativiteten levande.

Jag hade däremot helt glömt hur fort det går på vedspisen – det gäller verkligen att passa sig! Några rullar blev lite väl mörka i kanterna, men smaken fanns där ändå. Det hör väl till julen att något blir lite bränt, eller hur? Rullrån är något jag gör varje år till advent och jul, det känns inte riktigt komplett utan doften av rån i köket.

Idag var jag på Kulturums luciauppträdande och det var så otroligt vackert! Sången fyllde hela salen med julstämning – man blir alltid lite rörd av ljusskenet och alla fina röster. Efteråt blev det en mysig fika, och sedan bar det tillbaka till hallen för att sopa bort allt glitter efter skolans eget luciafirande för föräldrar. En riktig decemberdag fylld av både stämning och glitter! 💫☕️✨

Idag bestämde jag mig för att stanna kvar under täcket länge. Istället för att rusa upp satte jag på en film och bäddade ner mig ordentligt med filtarna uppdragna till hakan. Mao hade tagit med sig japanskt godis hemifrån sina föräldrar, små, färgglada bitar som smakade både sött och lite oväntat. Till det drack jag varm mjölk blandad med ett grönt pulverte – supergott och alldeles perfekt en sådan här kylig morgon.

Det blev en stilla stund, precis vad jag behövde. Ibland är det just de där lugna, enkla stunderna som gör helgen så speciell.