Wumba Wu

Yippie! Kärringonsdag – och Lill-polarn hade hört ryktas att Elvy skulle göra ischoklad. Här gällde det att vara snabb och fylla alla tomma burkar man kunde komma över.

Lill-polarn och Wumba Wu hade precis dekorerat en glasburk och stod nu koncentrerat och fyllde den med Elvys choklad. När Rosa kom in tittade hon på burken, log och tyckte att den var jättesöt dekorerad – samtidigt som hon utan att tänka sig för tryckte till locket ordentligt och gick vidare.

Kvar stod en mycket snopen Lill-polare som tog i för kung och fosterland för att få upp det tröga locket, medan Wumba Wu stod bredvid med chokladen i högsta hugg och tyckte att Lill-polarn skulle skynda sig.

“Men vad gulliga ni är som ger Elvy burken”, sa jag.

“Njaaa, om det är vår burk så blir det väl vår choklad när den ligger i burken??? Visst? Eller?” försökte Lill-polarn.

“Vad bra!” svarade jag. “Då kan jag lägga era julklappar i min säck!”

Pust! Jag hann inte mer än innanför dörren förrän jag hörde ett riktigt stim och stoj från datarummet.

“Godis! Godis! Undra var hon har lagt gotterierna!”

Wumba Wu, som är åt pygméhållet till, försvann nästan helt bakom sin strut och man såg bara hur ivrig han var att få fylla den till brädden med godis. Lill-polarn, som tycker att han är både stor och stark, hade förstås tagit två strutar och kom nu rusande i full fart.

Wumba Wu, som inte såg mycket bakom sin stora strut, gjorde en rejäl vurpa över stackars Busen som stod och åt i godan ro – och hade sådan otur att han landade rakt i Busens vattenskål.

Han tittade chockat på sin blaskiga strut och blev så förkrossad att han gick och lade sig i brödboxen och stängde locket om sig.

Som tur var hade jag gjort två likadana strutar, och den andra hade de hängt prismor på. Wumba Wu kunde därför få en ny strut, men vägrade först att komma fram ur brödboxen.

Till slut lockade Lill-polarn ut honom genom att säga att han dessutom kunde få ta med sig paket nummer 15 till Afrika – det med prismorna som hängde så fint. Då började det äntligen glimma i ögonen på Wumba Wu igen.

Rosa och jag tog en rejäl shoppingtur idag och började på Klädkällaren innan vi fortsatte till ÖB. Jag hittade lite småpyssel inför julen, men både jag och Rosa hade slarvat med maten, så vi åkte på huvudvärk. Vi bestämde oss för att nästa gång åka tidigt en morgon i stället – nu var det så mycket folk att man bara blev matt.

Jag hittade i alla fall en otroligt söt bröd­box med gammal karta och segelbåt på – perfekt till Micael, tänkte jag. Men när jag kom hem var kaffefiltret slut, så det var bara att vända och åka iväg igen.

När jag kom tillbaka stod Micael i dörren och vinkade hemlighetsfullt att jag skulle smyga in i datarummet. Där satt Wumba Wu – som tydligen trott att bröd­boxen var en gästsäng – och hade bäddat ner sig med både filt och kudde. Han såg helt salig ut där han satt och lyssnade på Lill-polarn.

Lill-polarn var överlycklig över att slippa ligga skavfötters med Wumba Wu och var i sitt esse med att berätta den ena historien värre än den andra. Båda brast ut i gapskratt med jämna mellanrum, och Micael tyckte faktiskt att Wumba Wu gott kunde använda bröd­boxen som säng tills han reste tillbaka till Afrika.