Söndagslunch
trädgården
53. En vacker blomma (120 av 182)
En liten överraskning i gräsmattan! När jag klippte gräset häromdagen märkte jag plötsligt en passionsblomma som smugit sig fram bland stråna. Jag blev verkligen förvånad – de plantor jag satte i tunnlarna har mest skickat ut långa rankor utan en enda blomma, men här ute i gräset, där jag minst väntade mig det, har den första blomman slagit ut. Naturen har sitt eget sätt att överraska!
345. Vissen (115 av 182)
Nu är sensommaren över, och i trädgården börjar hösten göra sig påmind. Det betyder att det är dags att gå runt bland rabatter och odlingsbäddar, samla in fröer och rensa bort det som vissnat.
Att samla egna fröer är en sorts skörd i sig själv. Ringblommor, vallmo och solrosor har mognat och lämnar kvar frökapslar fulla av nytt liv. Att plocka dessa är både enkelt och rofyllt – en promenad med en liten skål eller papperspåse ger en känsla av att förlänga sommaren, men också av att bygga framtid. Nästa vår blir det en glädje att så just de frön som kommer från årets egna odlingar.
Det som är visset behöver inte betyda ”slängas” – mycket kan läggas på komposten och bli till näring igen. När man klipper ner gamla blomsterstjälkar blir rabatterna dessutom mer harmoniska att se på. Samtidigt öppnar det upp för de växter som fortfarande blommar eller ger färg även nu i september.
Frösamlingen och rensningen är en sorts avslutning på odlingssäsongen, nästan som att sätta punkt för ett kapitel. När fingrarna blir svarta av frökapslar och kvällsluften bär en föraning om frost, känns det tydligt att vi rör oss mot en ny årstid. Men i påsarna med frön döljer sig löften om kommande blommor, dofter och grödor – ett litet förråd av vår i september.
183. Magiska morgnar (98 av 182)
Det finns något magiskt med att stiga ut på tomten tidigt på morgonen, precis när solen klättrar över horisonten och daggen fortfarande glittrar i gräset. Allt känns extra fräscht, luften är sval och syresatt, och dofterna från grönskan blir så mycket tydligare när marken fortfarande är fuktig av nattens fällning.
Att sakta vandra runt bland odlingarna är smått meditativt. Solen väcker allting till liv; dropparna på bladen speglar ljuset och när man stannar upp och lyssnar, hörs bara naturens egna rörelser. I dag gick jag igenom odlingstunnlarna och plötsligt skymtade jag en enorm zucchini, gömd längst in bakom det stora bladverket – den största jag någonsin har sett! De är lätta att missa när plantorna växer så yvigt, men vilken lycka att hitta ett sådant exemplar just vid dagens början.
Att kunna plocka in dagens första skörd, känna dofterna av nyplockat och veta att det blir gott om närproducerat till köket, är verkligen odlingslycka. Det är också nu det är läge att planera för nästa omgång sallat, vintergrönt eller spenat – en andra våg av grönt innan hösten tar över.
119. Håller i trådarna (93 av 182)
Jag kom att tänka på naturens egen mästare i trådar – spindeln. Det är fascinerande hur en så liten varelse kan skapa något så avancerat och skört, men samtidigt så starkt. Så jag valde att fotografera ett spindelnät, och det slog mig igen hur vackra de är när man tar sig tid att verkligen se på dem. I solljuset glittrar de nästan som smycken, och de tunna trådarna hänger samman i perfekta formationer.
Ett spindelnät är både praktiskt och poetiskt: praktiskt för spindeln, som bokstavligen håller i trådarna för sin överlevnad, och poetiskt för oss som betraktare, som kan se det som en symbol. Det påminner mig om att vi alla ibland försöker väva våra egna trådar i vardagen – att hålla ihop, hålla fast eller rent av hålla i trådarna när livet blir lite kaotiskt.
Kanske är det därför spindelnät berör mig så mycket: de är ömtåliga men uthålliga, tillfälliga men ständigt återuppbyggda. Ett vackert exempel på naturens balanserade envishet.
