I morse väntade ännu ett ovälkommet spår av nattens besökare. Vildsvinen har bökat upp backen upp till grinden, och den vägen är redan tillräckligt dålig som den är. Det känns nästan som om allt arbete med att hålla ordning snabbt kan raseras på en enda natt.
Vi har satt ut viltvaktare i hopp om att hålla dem borta, men de verkar ändå hitta vägar förbi. Det är imponerande på sitt sätt, men mest oroande. Varje nytt spår i marken väcker frågan om var de dyker upp nästa gång.
Än så länge har de hållit sig till gräsmattan och inte gett sig på odlingarna, vilket jag är väldigt tacksam för. Det jag oroar mig mest för är den stora hagen söder om gården. Där vistas vi i princip hela somrarna, och jag skulle verkligen inte vilja se marken uppbökad där också.
Just nu får jag vara glad över att odlingarna är oskadda, men samtidigt hålla ett vakande öga på nästa tecken på att vildsvinen varit framme igen. Det är en ständig kamp mellan naturens egna planer och våra egna.
Upptäck mer från
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.