Det händer saker i örteriet nu – små steg framåt som tillsammans börjar kännas som ett riktigt avslut på ett långt och roligt projekt.
Just nu står jag och målar mina gamla fönster, sådana där med lite historia i varje spricka och lager färg. De ska få nytt liv som dörrar till två nya skåp i örteriet. Det är något särskilt med att återbruka, att låta det gamla få fortsätta vara en del av något nytt. Färgen doftar sommar och penseldragen får ta sin tid – det finns ingen stress i det här, bara ett lugn.
När de här skåpen är på plats kan jag faktiskt säga att vi är klara med själva grunden i örteriet. Det känns nästan lite overkligt. Så många timmar, så mycket fixande, planerande och ändrande längs vägen.
Nu återstår bara det där sista, det där som gör allt personligt på riktigt – några hyllor som ska upp, små skyltar som ska på plats, detaljerna som binder ihop allt. Det är ofta de som är roligast, de som sätter känslan.
Snart är örteriet inte bara färdigt – det är levande, redo att fyllas med dofter, växter och stunder.
Och kanske en kopp te i kvällssolen.
