I dag blir det inget med pysselhyllan. Tobias sover över här en hel vecka nu och jobbar natt, och gästsängen står i hobbyrummet — så alla små projekt får helt enkelt vila tills vidare. Det är märkligt hur snabbt ett rum kan skifta från kreativt kaos till “nu ska någon faktiskt bo här”, och hur man då plötsligt ser allt med helt nya ögon.
Men det som tar mest plats i tankarna i dag är Jippy. Hon är inne på Blå Stjärnan för att ta bort tandsten, och det skulle ju vara en enkel sak… tills blodprovet visade att levervärdena inte riktigt var som de skulle. Det där lilla sticket av oro som kommer direkt, som sätter sig i bröstet och gör att man går omkring och lyssnar efter minsta ljud, minsta signal.
Så i dag blir det nog en rejäl mysa‑dag med hundarna. En sådan där dag där man låter allt annat stå still och bara är nära. Extra koll, extra trygghet, extra mjukhet. Jippy behöver det, och om jag ska vara ärlig — det gör jag också.
Regnet faller där ute och gör världen lite suddig, lite långsam. Inne är det varmt, stilla, och fullt av små andetag från dem som betyder mest. Det får bli en sådan dag. En dag där man tar hand om flocken och låter allt annat vänta.
