... dina symboler här ...

Hundarna

Hundarna – vardag, minnen och små äventyr

En dag för lugn, omsorg och lite extra hjärta

av

I dag blir det inget med pysselhyllan. Tobias sover över här en hel vecka nu och jobbar natt, och gästsängen står i hobbyrummet — så alla små projekt får helt enkelt vila tills vidare. Det är märkligt hur snabbt ett rum kan skifta från kreativt kaos till “nu ska någon faktiskt bo här”, och hur man då plötsligt ser allt med helt nya ögon.

Men det som tar mest plats i tankarna i dag är Jippy. Hon är inne på Blå Stjärnan för att ta bort tandsten, och det skulle ju vara en enkel sak… tills blodprovet visade att levervärdena inte riktigt var som de skulle. Det där lilla sticket av oro som kommer direkt, som sätter sig i bröstet och gör att man går omkring och lyssnar efter minsta ljud, minsta signal.

Så i dag blir det nog en rejäl mysa‑dag med hundarna. En sådan där dag där man låter allt annat stå still och bara är nära. Extra koll, extra trygghet, extra mjukhet. Jippy behöver det, och om jag ska vara ärlig — det gör jag också.

Regnet faller där ute och gör världen lite suddig, lite långsam. Inne är det varmt, stilla, och fullt av små andetag från dem som betyder mest. Det får bli en sådan dag. En dag där man tar hand om flocken och låter allt annat vänta.

Långpromenad från Lindome Spinneri

av
Hagen

Idag släppte gubben av mig och hundarna vid Lindome Spinneri, och vi gav oss ut på en långpromenad. Det var en sådan där dag när luften känns lätt och benen vill gå, och hundarna studsade ivrigt iväg som om de visste att det väntade ett äventyr.

Solros

Jag hade först tänkt ta med kameran, men jag hade redan haft en rejäl fotorunda hemma på tomten tidigare. Blommorna stod så fint i ljuset, och hundarna for omkring som små projektiler — perfekta motiv när man vill öva på rörelsebilder.

Snickeboa

Och så Gustav… Stackars Gustav hade råkat bli inlåst i snickeboa en stund, så när han väl kom ut ville han gärna vara med och bli fotograferad. Han poserade nästan, som om han visste att han hade missat något och nu ville ta igen det.

Gustav

Det är faktiskt rätt smidigt att hundarna är lite trötta när jag går igenom bilderna senare. Då får jag en lugn stund att titta, sortera och lära mig mer om kameran.

För det är mycket att lära. Den skiljer sig rejält från min Canon — både i känsla och i hur den reagerar på ljus och rörelse. Men övning ger färdighet, och idag kände jag att det lossnade. Nu vet jag hur jag ska ta bilder när hundarna springer för fullt, utan att allt blir suddigt eller för sent.

Hundarna

Promenaden blev lång, lugn och precis vad vi behövde. Hundarna fick nosa, springa och upptäcka. Jag fick tänka, andas och känna hur både kameran och jag sakta blir mer samspelta.

En bra dag, helt enkelt. En sådan där som fastnar lite extra.

Långpromenad i Lindome

av

Vilket underbart väder det var idag. En sådan där klar, mjuk höstdag när luften känns lätt att andas och benen nästan ber om att få gå långt. Så vi passade på att ta en rejäl långpromenad, jag och hundarna.

Claes‑Olof släppte av mig vid Lindome Spinneri, och därifrån började vi vår tur. Vi tog höjden ner mot Norra Hällesåkervägen, vidare över vägen och in i skogen mot Östra Lindomevägen. Hundarna älskade det — nya dofter, nya stigar, lite trafik här och där, hus som dyker upp mellan träden och sedan plötsligt tyst skog igen.

Nya hus

Vi gick genom en tunnel och kom ut på kulturstigen, och därifrån bar det hemåt. Det är en så fin blandning av terräng: skog, öppna partier, lite vägar, lite bostadsområden. Precis lagom för att hålla både mig och hundarna alerta och glada.

Promenera

Och tempot? Det var Jippy som styrde det idag. Hon höll upp farten rejält, som om hon visste exakt vart vi skulle och inte ville missa en enda meter av äventyret. Jackpot var fullt sysselsatt med att markera så många platser som möjligt.

Promenera

Jag kommer definitivt göra om den här rundan. Den är perfekt — varierad, vacker och full av minnen. När jag hade hästarna red vi alltid här, och det kändes nästan som att gå i gamla hovspår. En liten nostalgikick mitt i allt det nya.

Snart hemma

Det blev en sådan där promenad som stannar kvar i kroppen: frisk luft, glada hundar och en väg som bjuder in till att gå igen.

En långpromenad i oktoberljuset

av

I dag känns som en sådan där dag då kroppen längtar efter att sträckas ut och andas frisk luft. Hundarna tassar runt mig med den där förväntansfulla energin som bara de kan ha — svansar som små metronomer, ögon som glimmar av “ska vi åka nu?”.

Jag funderar på två platser som alltid ger mig ro på olika sätt: Tulebo och Sandsjöbacka.

Tulebo – nära, stilla och tryggt

Tulebo där vi har bott. Stigarna är välkända, och skogen sluter sig runt en på ett sätt som gör att man går lite långsammare. Det är enkelt, nära, och perfekt när man vill ha en långpromenad utan krångel.

Sandsjöbacka – vildare, öppnare och med utsikt

Sandsjöbacka är något helt annat. Här breder landskapet ut sig, och man känner sig liten på ett fint sätt. Ljungen, klipporna, de långa stråken av vind — det är som att gå i en naturdokumentär. Hundarna blir alltid lite extra pigga här, som om de känner att världen är större och mer spännande.

Det var ett tag sedan jag var där. 📄 Långpromenad i Lindome

Hem ljuva hem

av

Jag sitter här nu med en kopp kaffe och har tänt vedspisen. Resväskan är urplockad, tvättmaskinen snurrar i bakgrunden och allt känns sådär skönt vardagligt igen.

Snart ska vi åka upp till Christina och Peter för att hämta hundarna. De är så efterlängtade. Det ska bli underbart att få hem dem, känna deras glädje, se hur de rusar runt och inspekterar allt som om de varit borta i flera månader.

Det är något speciellt med att komma hem, tända en eld, dricka kaffe och veta att dagen snart fylls av liv igen. En liten stund av lugn innan flocken är samlad.

Artikel