... dina symboler här ...

Semestertankar, smoothies och ett litet minus på vågen

Det har blivit en lite annan semester i år. Jag har börjat göra smoothies, inte varje dag men ganska ofta, och försöker tänka lite mer på vad jag stoppar i mig. Mer grönt, mer vitaminer, och mat som faktiskt gör kroppen gott. Inget extremt, inget krångligt – bara lite mer omtanke.

Och vet ni… jag har faktiskt gått ner ett kilo.

Det kanske inte låter så mycket, men för mig är det det. För det svåra har aldrig varit att gå ner – det svåra är att få det att stanna där. Ofta har kilona kommit tillbaka lika snabbt som de försvunnit. Så det här lilla kilot som nu verkar hålla sig kvar på “rätt sida” känns ändå som något stort.

Grönsaker

Särskilt nu när det är semester och jag dessutom har tillåtit mig att ta det lugnt.

Kanske är det just det som är skillnaden. Att det inte handlar om att kämpa, pressa eller förbjuda – utan att bara justera lite, tänka lite mer och låta det få ta tid. Att hitta något som faktiskt fungerar i vardagen, inte bara i några veckor.

Promenaderna med hundarna fortsätter som vanligt, trädgården kräver sitt och dagarna rullar på i ett lugnare tempo. Och mitt i allt det där så har jag börjat ta lite bättre hand om mig själv.

Inga stora förändringar. Bara små steg.

Dag 2 – Klarhetens dag

En smoothie som bär både blad och frukt, mjuk och rund som en nybäddad jordbädd.

Morgon – Smoothie

  • 1 banan
  • en näve spenat
  • 1 tsk Moringa
  • 3 tsk kakao
  • 2 msk havre
  • saft av ½ citron 
  • 2–3 dl mandelmjölk
  • Ev. 2 msk yoghurt om du vill ha krämighet

Lunch: krispiga broccoli- och ostbiffar med smashed potatoes

Ingredienser

  • 3  ägg 
  • 2 nypor salt
  • 2 nypor svartpeppar 
  • mandelmjöl för glutenfritt – ersätter skorpmjöl 1 dl
  • skorpmjöl el brödsmulor om du inte gör glutenfritt 1.5 dl
  • 3 dl ost 
  • stora broccolistånd, bara buketterna (spara resten till t ex soppa) – ca 1 lit buketter 2 st
  • 2 nypor vitlökspulver

Instruktioner

  • Sätt ugnen på 200 grader
  • Skölj broccolin och skär av buketterna (spara stjälkarna). Halvera de största buketterna.
  • Riv favorit osten.
  • Knäck äggen i en bunke. Tillsätt några nypor salt och peppar. Vispa lätt. Tillsätt mjöl och fiberhusk (el brödsmulor), rör och låt det svälla.
  • Fräs broccolibuketterna i några droppar olja på ganska hög värme, pudra över en aning vitlökspulver. Stek tills de får mörk yta och mjuknar lite. Låt svalna några min.
  • Skär/hacka buketterna till småbitar. Vänd ner broccolihacket tillsammans med osten i den svällda äggsmeten.
  • Forma små biffar (ca 15 st) och lägg på en plåt med bakplåtspapper.
  • Baka dem i ca 35 min och vänd dem halvvägs. De ska ha fin färg och kanterna ska vara lite krispiga.

Smashed potatoes

  • Låt potatisen ånga lite efter att du krossat dem. Detta säkerställer optimal krispighet!
  • Använd smör och lite olja. Eftersom smör = smak ger olja jämnare och bättre bryning och krispighet. Man kan inte bara använda smör eftersom det bränns i ugnen vid höga temperaturer.

Kväll: Grönt te (Sencha) + nässla

Under dagen har kroppen fått sin dos av B1, B2, B3, B6, B9, zink, krom, antioxidanter

Facebook!

Dagens skrivuppmaning: Vilken app tar upp mest av din skärmtid — och känner du dig ens dålig över det?

Jag behöver inte ens fundera. Facebook. Utan tvekan. Lite som en gammal bekant man inte riktigt kan göra sig av med, trots att man vet hur det kommer sluta: man sitter där och scrollar… och scrollar… och undrar plötsligt vad man egentligen letade efter från början.

När vi köpte gården startade jag en sida för att dela allt vi gjorde – renovering, projekt, små framsteg och stora kaos. Det var faktiskt riktigt roligt då. Lite som en digital dagbok fast med publik.

Men något har hänt längs vägen.

Numera känns Facebook mer som en marknadsplats på koffein. Det blinkar erbjudanden, sponsrade inlägg och märkliga nyheter från alla håll. Och ju mer man scrollar, desto mer undrar man vad som egentligen är sant och vad som bara… hittat på.

Så jag har gjort lite uppror i det lilla. Jag lägger det mesta på min privata Facebook istället för sidan – och ännu mer skriver jag här på bloggen. Det känns mer på riktigt. Lite långsammare. Lite mer jag.

Förr kunde jag fastna i timmar i flödet. Nu fastnar jag mest i tanken: “Men… vem tror ens på det här?”

Och ändå öppnar jag appen igen.

Av ren vana förstås. Eller… forskning.

333. Utekatt  (85 av 182)

Det är snart två år sedan Gustav dök upp i vår trädgård. En dag bara stod han där, lite försiktigt i utkanten, mager och hungrig, som om han inte riktigt visste om han vågade lita på oss.

Vi har fortfarande ingen aning om var han kom ifrån. Ingen som saknade honom, ingen som frågade. Han bara… valde oss.

Trots att vi har två hundar tog han sig hit, dag efter dag. Modigare för varje gång. Först höll han avstånd, åt snabbt och försvann igen. Men sakta började han stanna kvar lite längre. Titta. Lyssna. Kanske känna att det här var en plats där han fick vara.

Och vi kunde ju inte låta bli att bry oss.

Så blev han Gustav.

Idag är det svårt att tänka sig gården utan honom. Han hör till nu, som en självklar del av allt det levande här – bland rabatter, grässtrån och vardagens små stunder. Inte längre den där försiktiga främlingen, utan en trygg och kär liten själ som valt sitt hem.

Ibland undrar jag fortfarande var hans resa började. Men kanske är det inte det viktigaste.

Det viktigaste är att han kom fram.

Artikel