Ahh! Äntligen är jag färdig med tänderna. Tandfickorna har krympt och jag fick breddat tänderna där tandköttet har dragit sig tillbaka. Jag har vad jag tyckt jätte gluggar vid vardera sida vid framtänderna. ( glugg, framtand, framtand, glugg ) Jag tycker det har varit synligt som 2 gigantiska portar och har helst inte velat skratta. Hade de varit för ett par år sedan hade jag inte gått utan för dörren. Och jag menar det verkligen!
Periodvis har jag varit omringad av energislukare och har själv väldigt lätt för att bli deprimerad. Men för ca 3 år sedan läste jag en så bra artikel om att se ett litet glädjeämne varje dag. Spelar ingen roll var det är, bara det får dig att le om så för bara en sekund. Jag har kört detta stenhårt och vet ni vad? Jag hade ingen aning om att det fans så mycket vackert och så många roliga människor om man bara våga slappna av och ta det lite som det kommer.
Jag blir fortfarande fort deppig men det går oftast extremt fort över. Så när jag såg att jag fick gluggar blev jag superdeppig, men ( positiva tanken ) talade om på 2 röda att det är för att jag börjar bli frisk i tandköttet. Slappnade då av och tänkte bara det inte blir värre! Det var då bara ett par springor knappt synbart, absolut inget mot vad jag haft nu i ett par månader.
Gubbarna på jobbet är vana vid att jag har lätt för att skratta, varav det har blivit att de tycker det är roligt att skoja med mig men även beklagat sig om det varit något som bekymrat dem. Så när jag berättade att jag skulle fixa mina gluggar, så var det en som såg ut som ett ? och sa ” Har du gluggar!!” Hmm! Ibland är skräpnissarna bara för söta! Skönt att de ser hela mig och inte bara vissa delar.
