... dina symboler här ...

Uddevalla och Torp

Åkte upp till Uddevalla och hälsade på gubbens mamma och moster. Mostern ( Kickan ) bor precis vid Torp och vi passade på att gå runt och titta i alla affärerna. Ta mig tusan, nu fick jag en Cult ljusbricka. Men vad det var svårt att välja! Gubben ville ha den svarta change manschetterna och jag de rutiga och jordgubbarna. Till sist frågade expediten om vi behövde hjälp och om vi var på väg att börja slåss!! Fattar inte vad hon menade, vi diskuterade bara lite! Synd att varje del skall vara så dyr. Men gubben åker med jämna mellanrum till Uddevalla och då kan han köpa lite nya manschetter. Vi skall väl tillbaka på måndag eller tisdag och hämta Micaels kamin. Det är en utgående modell, så det gällde att passa på.

Ute vid Torp

Kickan håller på att bygga in en del av sin uteplats och det kommer att bli jättefint. Vi fick en massa ved att ta med hem och det gäller att fylla på vedboden nu, när även Micael kommer att kunna elda. Tobias är inte så mycket för sånt men blir det strömavbrott så har han möjlighet att laga mat i alla fall. Fast det är klart han kommer väl ner lunkandes till oss då. Vi blev bjudna på middag och blev rejält ompysslade. På hemvägen behövde vi tanka och vid macken i Kungälv, kunde vi se fästningen. Vi gick upp men de stängde klockan sju och vi kunde bara gå runt lite på utsidan. Det såg så himla maffigt ut med den mörka himlen som bakgrund. Vi funderar på att åka tillbaka till helgen och ta en promenad runt och besöka Bräckfabriken.

Bohus fästning

Ett riktigt inneväder!

Skit väder!

Regnet bara vräker ner och allt känns lite grått. Lill-polarn gick bort till Pepper och stod där en stund och tittade ut på eländet. De hade följt med mig under morgonfodringen och sprungit som små troll mellan stallet, logporten och sedan järnet in igen. Det är det där riktigt jobbiga regnet som kryper genom kläderna och rakt in på skinnet. Fy tusan! Sista veckan på semestern, och den verkar regna bort helt.

Lill-polarn satte sig hos Pepper och suckade. Allt var bara skrutt, tyckte han. Jag och gubben skulle egentligen ta en sväng till Uddevalla, men Lill-polarn ville hellre stanna kvar och hänga med Micael och Coffe – när de nu behagar vakna. De har lanat hela natten, så det lär inte bli än på ett bra tag. Lill-polarn orkade hålla igång till halv tolv innan han somnade sittandes.

För att pigga upp honom lite plockade jag fram några pysselgrejer, medan han rusade bort och hämtade sina ”arkeologiska fynd” från jordhögen. Han satte sig tillsammans med Pepper och började diskutera vad de kunde bygga.

Under tiden for Pepper runt som en skottspole på golvet, jagade en papperstuss som hamnat på sniskan och hade minst lika kul som sin kompis.

Ett riktigt inneväder, helt enkelt – men på sitt sätt ganska mysigt ändå.

47:an Löken?

lök

 

Lill-polarn väckte mig tidigt i morse – väldigt tidigt – för att meddela att gubben glömt stänga av dimmprylen i den lilla dammen. Han var lite orolig och trodde att hela Kållered nu låg inbäddat i dimma.

– Folk kanske blir jättearga, sa han bekymrat. Jag skulle ju bara ut och plocka lite jordgubbar, men jag ser ju inte ens vad jag plockar i den här soppan!

Medan jag satte på kaffet stod han i vasken och tvättade “jordgubbarna” rena. När jag tittade dit såg jag att det inte var jordgubbar alls – utan lök. Lill-polarn såg djupt besviken ut. Han hade trott att vi fått gigantiska jordgubbar och såg framför sig en stadig frukost med flinga, mjölk och bär.

Tyvärr hade han redan tuggat på en av “jordgubbarna” och konstaterat att de inte var särskilt goda.

– Vi kan ge dem till Tobias, sa han med rynkad näsa.

Jag tröstade honom med att han kunde hjälpa mig laga middag i stället och få steka löken lite senare. Han såg skeptisk ut, men gick med på att provsmaka i alla fall – om han fick gå ut igen sen och leta riktiga jordgubbar nu när dimman lättat.

Konstigt i luften

Foto kollage

I dag har jag kört flera lass jord och det börjar bli jämn nivå runt dammen. Vid ena sidan behövs det så mycket jord att jag kommer lägga gödsel först, men då får det inte ha regnat. Det blir så tungt att köra och man sjunker ner där gödslet har legat. Men jag tar det riktigt lugnt med många kaffe, foto och umgås med gubben raster. Jag har bara en vecka kvar på semestern och den vill jag vila maximalt på, men ändå få gjort lite nytta.

Ett par kompisar till gubben kom och tittade på hästlastbilen. Båda två är jätteduktiga på bilar, så de tippade på att det kunde vara något bränslefilter som var igensatt på lastbilen.  De kom mullrandes i en bred Cadillacs på våran smala väg, vilket inte bekymrade  gamle Busen som alltid ligger mitt i vägen. Det tar ju år innan han rest, sträckt och orienterat sig vart han befinner sig och lunkat åt sidan.

Kompisar hjälper till med bilen

De gick igenom alla filter och ändå var bilen stendöd, de trodde det kunde vara något till bränslepumpen, men att komma åt dit! Stackarna fick tömma hela lastbilen, de ville se så det inte fanns någon lucka till bränslepumpen.  Fanns ingen lucka och jag är glad att vi fick ur det äckliga ur lastbilen, bättre att använda hästtransporten till skräp. Den går förmodligen inte genom besiktningen och vi kör inga djur i den.

Usch vilket skumt väder det blev nu på kvällen. Varenda fönster och kompisens vita Cadillac var full av flygmyror.

Arkeolog

Arkeolog

Jag behövde hämta lite mer jord från högen vid kokhuset. Grävaren som var här och dränerade i somras hade lämnat en rejäl jordhög – enligt honom “fin matjord”. Problemet är bara att förr i tiden grävde man tydligen ner allt möjligt skräp: trasigt porslin, glas, gamla spikar… precis sådant jag inte vill ha i jorden vid dammen.

Jag stod där och muttrade för mig själv när Lill-polarn hörde mitt gnäll. Då tändes det till ordentligt i hans ögon – tänk om det fanns en skatt i jorden! Mängder av guldpengar! Eller… gamla lik!? Blä! Det sista fick honom att rysa och fnissa på samma gång.

I nästa sekund rusade han in, hämtade en sil och klättrade upp i skottkärran. Sedan började han sålla jorden med största koncentration.

Efter en stund gick gubben och Micael ut för att kolla läget – och eftersom de inte kunde låta bli att skoja till det, hade de gömt några mynt i högen.

– Porslin, glas och spik än så länge! ropade Lill-polarn.
– Oj! En guldpeng!! Jag är rik! Mitt! Mitt!

Artikel