Ingalill Sjögren

Lill-polarn var lika överlycklig som Micael över den nya familjemedlemmen. Båda har tyckt att det känts riktigt tomt efter Fimpen, så när lille Pepper äntligen flyttade in var det som om hela huset fick tillbaka lite av sin välbekanta energi.

Det var dock svårt att säga vem som var mest ivrig – Micael, som gick runt med ett lyckligt leende hela dagen, eller Lill-polarn, som hade fullt upp med att “se till att Pepper trivdes ordentligt”.

Pepper själv såg mest ut som:

“Shit! Var har jag egentligen hamnat? Hund, katt och en konstig snattrande figur… och jag anar att konstigheterna nog inte slutar där!”

Han satt länge på soffkanten och bara spanade på allt och alla, med stora ögon och ett uttryck som verkligen sa hjälp. Men man såg också hur nyfikenheten började glittra till – särskilt när han insåg att soffkanten faktiskt är riktigt go att sitta på.

Maten hade han däremot inte hunnit smaka på; den där “gamle” (antagligen Shakira) hann visst vräka i sig allt innan Pepper fick chansen. Det var nog lite av en chock för den lilla – men det lär inte ta lång tid innan han hittar sin plats i flocken.

Vi fick en massa goda skratt under dagen när djuren skulle bekanta sig med varandra. Det blev lite nosande, lite fräsande, och en hel del svansviftningar – men framför allt den där välbekanta, glada energin som vi saknat sedan Fimpen lämnade oss.

Och nog känns det redan som att Pepper har samma goa gry i sig.