... dina symboler här ...

Nu ligger de rätt

Nu är det rätt

Jag skulle precis gå ner till Rosa när jag hör Lill-polarn ropa “äntligen!” från uteplatsen. Lite nyfiken gick jag ut — och där stod han, med ett geléhjärta högt upp i luften och ett riktigt nöjt uttryck i ansiktet.

När jag ställde mig bakom honom såg jag direkt vad som fått honom så upprymd. Han hade flyttat stenarna runt dammen så att de bildade ett stort hjärta! Varenda sten var noggrant placerad, och han gick runt och justerade tills allt låg helt perfekt.

– Men Lill-polarn, hur har du lyckats flytta alla stenarna helt själv? frågade jag.
– Jag åt upp den ena curryplantan, svarade han stolt.
– Vaaa?!

Tydligen hade han tyckt att det här dammbygget drog ut på tiden och bestämt sig för att ta över hela projektet själv. Han hade stora planer: kärlekstunnlar, blommor i rosa och rött, och en liten båt så att han och Esmeralda kunde ta en romantisk tur när andan föll på.

Det var i det ögonblicket som Micael och Fredric kom gående. De tyckte förstås att det lät som en strålande idé – inte minst för att deras lilla krokodil (som bor i dammen) skulle få ordentlig motion när den jagade båten.

Lill-polarn stod bara stumt kvar, med sitt geléhjärta i handen, och utbrast med darr på rösten:

– Vaa? Men nää! 

Usch! Så Sant!- fått av Elvy

En kärring har flyttat in hos mig.
Om du tycker jag e lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig
En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.
Jag har absolut inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där. Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln så står kärring-fan där och täcker nästan hela mig,
Så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta – men hon ropar bara tillbaka. Det är grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala hyra, men nej då.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror – även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser – att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar – så bara försvinner dom?????
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärring- fan stjäl.
Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner!
Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt godsaker som choklad, vin och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad.  Men hon borde se upp – kilon kommer fort.
Tror att hon förstår problemet för hon justerar min våg så att den visar för mycket när jag stiger på och på så sätt vill hon få mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa e hon väldigt barnslig.
Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen rotar hon i mina papper och saker så att jag inte kan hitta nåt längre.
Speciellt det här är tungt – eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.

Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt som jag skulle ha kvar.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut,
så att jag knappt kan se vad som står. Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.
Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar – mycket störande.
Hon följer mej vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt – provar hon samma plagg och ställer sig framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.
Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på men då jag skulle ta ett nytt
passfoto – vad tror ni då hände? Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej.

SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT!!!!!

Grattis Rosa :)

Rosa fyller år idag och bjöd på jättegod blåbärstårta . Elvy och jag var redan nere i går med Lejongap i olika färger. Rosa såg så rolig ut när jag och Elvy stövlade in med blommor, men fann sig på två röda och fixade muffins i mängder. Vi tyckte det var lika bra eftersom vi köpt blommor som skulle planteras på direkten och Elvy skulle komma väldigt sent idag. Men det var mysigt att kunna sitta lite längre idag och även träffa hennes föräldrar.

Trollbunden

Trollbunden

I dag ska vi på kalas till Rosa, och Lill-polarn går på högvarv. Han vet ju att Rosa är tokig i blommor och ville förstås ge henne en av sina favoriter. Enligt honom har Rosa ett äkta blomhav, och hon lyssnade minsann på hans råd i våras när han fick några lökar av henne. Hade jag bara gjort likadant, menar han, så hade jag också haft mängder av blommor just nu.

Ni skulle ha sett hans min när vi kom fram till Rosas trädgård! Hela slänten stod i full blom, och Lill-polarn vägrade helt enkelt gå in. Han ville stanna ute och beundra alla blommor — och bekanta sig med hennes små trädgårdstroll.

När Rosas mamma ropade och frågade var Rosa satt den röda lejongapen sa hon “till höger”, men när hon tittade ut såg hon Lill-polarn stå där och slita och dra i plantorna. Han höll på att flytta runt dem med största noggrannhet för att “ordna färgskalan”, som han så fint uttryckte det.

Tur att Rosa tar det mesta med ro. Hon skrattade bara och sa att det var okej, så länge blommorna ändå stod kvar i rabatten. Men när lejongapen flyttats för tredje gången, då fick vi ropa in honom. Han såg rätt nöjd ut ändå – och jag tror bestämt han tyckte att han gjort hela trädgården ännu lite vackrare.

Kurragömma

Kurragömma

Så skönt att gubben var ledig idag. Jag hade lite extra jobb och var så trött att jag bara rasade i säng när jag kom hem. Lill-polarn brukar ju bli jätteledsen om man inte riktigt lägger all energi på honom direkt, så i dag fick han roa sig bäst han kunde ett tag. Det är ju smidigt när han har varit med och jobbat – då brukar han vara lika mör som jag! Eller, enligt honom, dubbelt så mör, eftersom han alltid får jobba mest.

Efter att jag vilat en stund hörde jag små förtjusta fnissningar utifrån. Jag stapplade mig ut på altanen och såg gubben gå runt och lyfta på allt möjligt medan han ropade på Lill-polarn. Jag började ropa jag också, och snart anslöt både Micael och Tobias till letandet.

Fnissningarna blev bara högre och högre ju mer vi ropade, tills de övergick i ett riktigt gapskratt. Shakira hade hittat Lill-polarn i skottkärran med ved och stod nu och slickade hans fötter. Lill-polarn var så söt där han satt bland veden och tittade på oss, han känner sig så betydelsefull när alla är engagerade i honom.

Artikel