Ingalill Sjögren 
Dagens bild är på gubben när han vattnar blommorna, lite senare så får både jag och Shakira oss en rejäl dusch. Shakira blev helt överlycklig , hon älskar vattenslangen. Jag skall erkänna att jag inte delade hennes förtjusning till att bli duschad i svinkallt vatten. Hmm! Tror han planerade detta redan när jag tar kortet, med tanke på hans min.
När jag kom hem stod detta och väntade på mig.
Wow, vilket underbart väder! Rosa kommer strax och hämtar mig, så jag har passat på att flytta ner hästarna till lilla hagen och kolla vad Lill-polarn har för sig i dag. För en gångs skull var det faktiskt han som var först ute.
Jag vaknade till ljudet av hästarnas glada gnäggningar, och när jag kikade ut genom fönstret såg jag Lill-polarn kämpa sig fram över gården med hela påsen morötter. Hästarna har lärt sig vid det här laget att där det finns en Lill-polare finns det oftast något gott – och dessutom massor av prat. De stod tätt intill honom och puffade kärleksfullt, helt uppslukade av hans eviga små funderingar.
När jag gick upp mot stallet såg jag honom plötsligt sitta alldeles stilla på Tobias grindstolpe, djupt koncentrerad. Han tittade fascinerat på humlorna som surrade runt och samlade pollen. Jag frågade om han ville ha kaffe, men han bara skakade på huvudet – han tänkte minsann inte missa något.
Jag ska snart iväg med Rosa för att sätta blommor på graven, men Lill-polarn ville absolut inte lämna sin post. Han kunde ju missa när det blir honung, som han uttryckte det. Han fnissade och pekade på en humla som vinglade iväg och sa att det såg “så tokroligt ut när de blir så tunga att de nästan inte orkar flyga”.
Hästarna har gjort ett fint jobb med att klippa ner gräset på Tobias tomt, så jag flyttade fram dem idag till framsidan. Nu har det blivit så högt att det var dags att klippas och åkgräsklipparn har lagt av igen. Lill-polarn trivs så in i bänken när hästarna står så nära in på husknuten och jag lär inte behöva leta efter honom idag.
När Lill-polarn gick där och pratade med hästarna fick han syn på Bellmans flugband. Han gick upp på ett par vedbitar så han kom lite högre upp och ropade på Bellman. Beethoven kom rusandes och kollade om det var en morot på gång och det såg lite läskigt ut när även Bellman kom och trampade runt Lill-polarn.
Till slut lyckades han ändå få fast flugbandet och satte sig nöjt på sin provisoriska pall. Sedan ropade han med största allvar:
– Jag vill ha kaffe med tilltugg!
Det blir till att handla, Lill-polarn är bra mycket värre än Tobias och Micael med att länsa skåpen på godsaker. Hjälpte ju inte ens att vi gömde snask uppe på vinden.
Det har fortsatt att blåsa rejält hela dagen, och Lill-polarn har gått omkring och knorrat för gubben om hurfruktansvärt tråkigt han haft. Inte blev det bättre när Micael kom hem från sin praktik, slog sig ner i soffan – och somnade på två sekunder. Inget vidare sällskap för en rastlös liten hjälpreda, om man säger så.
Till slut gick Lill-polarn upp och satte sig på fönsterbrädan för att spana ut över uteplatsen. Gubben hade tidigare ställt ut vår vindflöjel, den fina vi fått av Kickan, för den behövde fixas till lite. Men när Lill-polarn tittade ut spärrade han ögonen – på andra sidan såg han hur bondmoran slet med att veva på slipen så bondens kniv skulle bli riktigt vass.
Det tyckte Lill-polarn var fullkomligt orättvist. Att behöva stå där och slita i stormen! Han rusade ner för trappan, ut på gården och började hjälpa till med veven för allt han var värd.
När jag kom hem och ropade in honom såg han nästan ut som om han gått tio mil i motvind. Han fick vila sig flera gånger bara på vägen upp till trappan.
Och när han pustade sig innanför dörren sa han med sin allra mest upprörda röst:
– Herregud, den gubben blev ju aldrig nöjd! Han sa ju inte ett flasklock fast vi vevade som galningar!
Usch! Vilket trist väder vi fick på kvällen. Vi brydde oss aldrig om att gå ut och jobba, utan vi satt och pratade gamla minnen och åt mat. Rosa ville kolla var vi hade för filmer på 1000+, så det blev att vi satt och tittade på Transformes. En riktigt bra film, det var väl lite svårt att se vem som var ond eller god i slagsmål scenerna men annars klart sevärd. Det blev en hel mysig kväll med avkoppling.
