... dina symboler här ...

Ingalill Sjögren

Urk!

av

Urk!

Så fort jag kom hem idag satte jag på en kopp kaffe och sjönk ner i soffan. Det finns nästan inget som slår den där första tysta stunden efter att man kommit hem från en bullrig fabrik. Men tystnaden blev snart misstänkt. Alltför misstänkt. Så här tyst är det aldrig när man delar hus med en Lill-polare!

Jag rusade runt i huset och ropade, men ingenstans fick jag svar. När jag tittade ut genom fönstret såg jag istället Shakira hoppa glatt runt på uteplatsen. Hon hade varit med Tobias idag när han fixade till sin tomt, så jag tänkte inte så mycket på det – förrän jag såg att fläktarna ute snurrade på högsta hastighet.

Först brydde jag mig inte. Sen hörde jag ett ljud – ett slags ulkande som fick mig att ila ut i full fart. Och där ute möttes jag av synen jag aldrig kommer glömma: stackars Lill-polarn hängde på ett av fläktbladen! Han klamrade sig fast med all kraft och såg ut att ångra allt som ledde fram till den stunden. Vi ska nog inte gå in på hur uteplatsen såg ut efteråt…

Jag fick till slut bända loss honom – skakig, flämtande och rätt så blek om nosen. Det visade sig att han bara skulle “städa lite” eftersom Esmeraldas mamma skulle komma på besök. Fläktarna var så smutsiga, och enligt honom skulle han bara “kolla var snörena satt”.

Färgning

av

Det var min tur att ha kärring onsdag och jag har pratat länge om att färga håret. Har inte kommit längre än till prat men nu tyckte jag att det var färdigsnackat. Jane05 är ju så jättefin och jag har funderat på att ta det mörkare än vad jag brukar. Är en sådan där mespropp som tar samma hårfärg så folk märker oftast inget. Annat när man var ung och körde allt från svart till blont.

I dag tog jag mörkbrunt och är ganska nöjd, få se vad jag tycker i morgon i dags ljus. Vi strosade runt ganska länge på Maxi och spanade in alla goda tårtor innan vi bestämde vad för mat vi skulle äta och begav oss hemåt. Tusen Tack till Uddevallarna och Vänersborgarna som gav mig pengar att ego-handla för. Det känns så gott att bara kunna spendera på sig själv så där.

Game master

av

Game master

När jag kom hem i eftermiddags såg jag inte till Lill-polarn någonstans. Huset verkade ovanligt tyst – tills jag plötsligt hörde ett vrål från Micaels rum:
“Du suger, din träskalle!”

Jag skyndade dit och såg att Micael hade glömt att stänga dörren. Därinne satt Lill-polarn framför PlayStationet, helt uppslukad av spelet. Sist han spelade slutade det med att han stampade sönder kontrollen i ren frustration, så Micael hade egentligen förbjudit honom att spela om han inte kunde hålla humöret i styr.

Volymen var så hög att han inte ens märkte när jag kom in.

– Har du träffat nån polare på nätet? frågade jag.
– Nej! Det är bara en annan träskalle! svarade han utan att ta blicken från skärmen.
– Jaså, är det kul att spela med honom då?
– Han är ju så dålig på spelet, så det är jättekul att skjuta ner honom hela tiden!

Jag kunde inte låta bli att skratta.
– Okej, lycka till då… men med det språket kanske du ska ta en paus och titta på Bamse istället?

Bellman

av

Blomma

När jag kom hem idag så snabbade jag mig att ta ut Bellman, skall ta ut Beethoven i morgon. Vi skall ha kärringonsdag i kväll och jag hade ingen lust att stressa med hästarna. Det är lite jobbig nu när jag inte har en medryttare och jag får väl sätta ut annons igen. Blir bara så trött på alla krav folk har, det räcker inte att de få rida utan det skall helst vara paddock eller manege i närheten. Bellman ville inte riktigt gå förbi lille-hagen där Beethoven stod kvar och Beethoven gjorde allt för att trissa upp Bellman genom att galoppera runt som en dåre.

Hästarna är så pass gamla nu att de inte skall ha de här grejerna för sig och det är lätt hänt att det händer något när de trissar varandra på detta sättet. Men jag fick lugnat ner båda hästarna och det skall bli spännande i morgon att låta Bellman stå kvar och ta ut Beethoven. Bellman gnäggade lite när vi var ute, annars var han kanonfin att rida, han blir något seg när man är ute själv och det har jag gett mig attan på att få bort. Men jag är helnöjd, snällare hästar än mina finns nog inte! Fast så tycker väl alla djurägare.

På tur med Esmeralda

av

På tur

Lill-polarn hade gått och skrytit för Esmeralda om hur fantastisk hand han hade med hästarna. Han påstod att han kunde få dem att göra precis vad som helst – nästan som att de förstod varje ord han sa. Esmeralda log nöjt och svarade bara: “Fint, för jag vill rida idag.”

Det var just då Lill-polarn insåg att han pratat lite för mycket. Han blev alldeles kallsvettig, för jag hade ju ställt hästarna i Lille-hagen, och det betydde att han själv måste gå dit och hämta upp dem för att göra i ordning allting.

Esmeralda började redan se lite småsur ut, och Lill-polarn började desperat fundera på hur han skulle ta sig ur situationen med hedern i behåll. Plötsligt fick han en snilleblixt! Jag hade ju en av mina samlarpudlar stående inne – den med hjul. Perfekt, tänkte han, Esmeralda kunde rida på den!

Han ställde fram pudeln och gjorde en storslagen gest.
“Den här kan du sitta på,” sa han självsäkert.

Esmeralda stirrade misstänksamt på pudeln. “Ska jag sitta på den?”

“Ja,” svarade Lill-polarn snabbt, “jag vill ju inte att du ska skada dig på de förklädda mammutarna i hagen! Den här är redan färdigtämjd för en vacker dam som du. Titta bara vilken lyster din klänning får när du sitter på den svarta luddberten!”

Han fortsatte med allvarlig min:
“Det blåser så våldsamt idag att den här dessutom är stabilare än Bellman. Han ramlar nog om minsta vindpust tar i.”

Artikel