... dina symboler här ...

Ingalill Sjögren

Skönt att slippa täcket en stund.

av

Bellman

I dag var Bellman bara så duktig när vi var ute, han gillar inte att gå ut själv och kan bli enormt trög att rida. Båda hästarna är trafiksäkra och skiter i lastbilar, grävare o dylikt, men Bellman blir gärna lite uppsträckt och försöker verkligen hitta något han kan bli skraj för. Så den blå grävmaskinen som höll på att jobba var inte tillräckligt hemsk inte heller när vi kom hem, och snickaren som höll på att packa ihop hade ställt sig så att Bellman var tvungen snika cementblandaren för att komma upp till stallet bekymrade honom något nämnvärt idag.

Så Idag tränade jag upp farten på honom. Elvy tycker de är så goa att rida ut på för man hinner se fåglarna bygga bo, hon sitter på heta travare på Åby vissa dagar och är så innerligt trött på att de är rädda för allt. Därför gillar hon mina kallblod som tar sig en rejäl funderare först om de skall stressa upp sig eller inte. Men som sagt Bellman kan bli lite väl trög ibland när man är ute själv.

Beethovens snorbroms

Svärmor på besök

av

Svärmor på besök

Nu har den dagen som Lill-polarn fasat för äntligen kommit – svärmor är på besök! Tobias hade lyckats skrämma upp honom ordentligt i förväg, med historier om “riktiga drakar” som drar fingret längs hyllkanter och har falkögon som hittar varenda liten dammpartikel. Inte konstigt att han varit som ett nervvrak sedan i morse!

Han har stressat runt hela förmiddagen, putsat, puffat och frågat mig minst tio gånger om han såg tillräckligt proper ut. Flugan skulle rättas, frisyren justeras och västen sitta exakt rakt. Jag försäkrade honom gång på gång om att han var jättestilig och bad honom bara att inte dra några typiska Lill-polarn-skämt. Ni vet, de där som får en att börja ångra att man inte stoppade honom i tid.

Till en början skötte han sig faktiskt exemplariskt – artig, prydlig och till och med lite blyg. Men så, när svärmor börjat luta sig tillbaka och allt verkade lugnt, kunde han förstås inte hålla sig längre.

Med sin allra mest högtidliga röst drar han:
“På en EU-konferens om familjerätt lunchar två advokater från olika länder med varandra.
Advokat 1: – Vad är straffet för bigami i ert land?
Advokat 2: – Två svärmödrar!”

Det blev knäpptyst – tills svärmor skrattade så hjärtligt att även jag inte kunde hålla mig längre. Lill-polarn såg först livrädd ut, men sedan sträckte han på sig, nöjd som en tupp. “Jag sa ju att humor funkar i alla lägen,” mumlade han.

– Hahahaha! Eller denna då? Farsan, vad hette Adams svärmor??  Han hade ingen, han levde i Paradiset!!

Jösses! Man kunde riktigt ta på tystnaden som uppstod och Lill-polarn tittade på mig med ångest i blicken. Men som tur vad så spände svärmor blicken i Lill-polarn och började storskratta, hon tyckte det var tåga i honom som vågade dra sådana skämt.

Willys

av

Rosa ringde och undrade om jag ville följa med till Willys i Kungsbacka. Hon brukar åka dit och storhandla. I vår familj är det oftast gubben som handlar, jag avskyr när det är mycket folk och blir lätt stressad i affärer. Fast det är klart, Rosa och jag är kopior av varandra när det gäller att handla. Vi går igenom hela affären men det skall gå snabbt och smidigt.

Men man skall ändå inte missa något och idag så serverades det prov våfflor och cappucino. Det var inte en kotte vid det bordet, men när vi gick fram så kom folk från alla håll och kanter. De hade hört Rosa utbrista WOW! Vilken lyx kaffe också! Damen såg så himla lycklig ut när det kom så mycket folk och säger ”jamen jag står ju här för er!”

Jag fick handlat ganska mycket och i fyndlådorna hittade jag mängder av ”bra att ha grejer” Jag köpte de här två tavlorna för 5 kr styck och Micael tyckte de var så super fräcka och ville ha dem till sitt kök. Sen köpte jag lite nya teer och 3 ostar, tänkte jag skulle göra en ost bricka i kväll. Men när Micael granskar ostarna så är det whisky, portvin och öl ost, så han ville absolut smaka på dem.  Hmm! Whisky osten var riktigt god, den kändes kall och syrlig. Skall följa med Rosa fler gånger, var rolig att handla med henne och som sagt det gick snabbt och smidigt.

Fick han vara med!?

av
dansar

Göta Petter! Ni skulle bara hört Lill-polarn igår när han fick se sin kusin, Lill-fjompen, i Let’s Dance! Jag trodde på riktigt att han skulle flyga upp i taket av ren förfäran.

– Hur kan Lill-fjompen få vara med i tv? Han är ju så kass att han fortfarande har sin stödpinne kvar! Det finns ju ingen bättre än mig!

Och så fortsatte det. Enligt Lill-polarn hade juryn förstås bara låtit Lill-fjompen delta för att de inte vågade ta in en “självklar vinnare” som honom själv. Han fnyser åt att de tycker Magnus är så stor och stark. “Jösses!” säger han. “De kan inte ha sett mycket i sina dagar! Titta på mig! Visst häpnar man av beundran? Man ser ju varenda ådra!”

I dag har vi alla fått uppleva hans tolkningar av de olika danserna. Jag måste faktiskt erkänna att han är förvånansvärt mjuk i kroppen och rör sig med en elegans man inte riktigt väntar sig av honom. Esmeralda blev helt tagen – hon stod bara och gapade av beundran.

När Tobias till slut skämtsamt frågade om Lill-polarn kunde lära honom vals, var det nära att stoltheten slog över. Lill-polarn fick något drömskt i blicken och viskade:
“Vad är Let’s Dance mot Tobias?”

 

Vad kan detta vara?

av

Vad skall det vara här?

Lill-polarn har inte mått helt bra idag heller, men som tur är har Micaels tjej Nina varit på besök och tagit hand om honom. Under tiden dök snickarna upp för att börja staga längst ner på väggarna så att de kan gjuta upp en bit. Det fattas minst trettio centimeter nu när de bilat ner, så de gjorde i ordning allt inför cementblandningen.

Nina berättade senare att det hade varit allt annat än lugnt medan de höll på. Hon hade haft lite problem med att hålla Lill-polarn på insidan av huset – och tydligen hade han gett snickarna rejält med huvudbry. Han hade sprungit runt på bygget och lämnat små spår överallt, så pass att snickarna började diskutera om det fanns konstiga djur i området! De pratade till och med om att rigga upp en kamera för att fånga ”varelsen” på bild och skicka det till tidningen.

Inte nog med det – Nina fick rusa ut flera gånger för att fiska upp Lill-polarn ur cementblandaren. Till slut lyckades hon avleda honom genom att fråga om han inte hellre ville åka “karusell” ute på altanen.  Först då rusade han in och grön i hela ansiktet och ville se Bamse istället.

Artikel