Nu har snickaren börjat med den krångliga gaveln med många vinklar och hårdast åtgången. Stenarna sticker ut såpass att vattnet har runnit rätt in på balkarna. Skall bli gott att göra ett ryck till med renoveringen, det har stått stilla ett tag på grund av semester. Synd bara att det är ett sånt skitväder.
I dag var Lill-polarn hur lugn och sansad som helst. Det hör inte till vanligheterna! Micael var däremot lite stressad, han skulle nämligen åka upp till Nina i Stockholm. Han hade lovat att köpa en gitarr till henne – de där som var så himla billiga på Rusta.
Men efter alla tidigare gitarrprojekt hade Lill-polarn fått nog. Han vägrade följa med för att köpa ytterligare ett tortyrredskap, som han uttryckte det. I stället lovade han att fixa kaffe och rostade smörgåsar till Micael så han i alla fall slapp åka hungrig.
Problemet var bara att Lill-polarn inte ens hunnit tråckla ur huvudet ur gitarren sedan senast, innan Micael kom hem igen. Varje gång han nästan lyckades spela sig fri så brände Micael av ett ackord – och då blev Lill-polarn ståendes som förstenad i en hel timme, mumlande något om att be om ursäkt för polen och… ja, bloggen hade blivit full om jag skulle skriva upp allt!
Men något gott kom ändå ur det hela. Micael hittade en riktigt fräck liten jacka till Lill-polarn, som tack för hans tålamod (och för att han faktiskt skött sig en hel dag). Lill-polarn blev så stolt att han sprang runt och poserade – han tyckte han var coolast i hela Kållered!
När Micael ville ta ett kort för att visa Nina blev Lill-polarn eld och lågor:
– ”Lill-polarn, se nu riktigt tuff och hård ut!”
– ”Så här va! … Ååå, blommor till Esmeralda! Vänta, ska bara plocka lite.”
Vädret var så lurigt i dag att jag gick direkt ut med Shakira. Normalt brukar jag alltid ta en kopp kaffe först, men molnen såg ut att spricka vilken sekund som helst. Lill-polarn lovade att fixa kaffet så allt skulle vara klart när jag kom tillbaka – något som lät lite för snällt, om jag ska vara ärlig.
Micael hade nyligen skällt ut honom efter noter för det där med Fredrics pool (som råkade bli “tömd”) och dessutom förbjudit honom att gå in i sitt rum. Så nu erbjöd sig Lill-polarn att “damma överallt” medan jag var borta. Självklart tackar man inte nej till sådan hjälp… men ju längre jag gick, desto mer började något skava.
Damma? Överallt? Just det. Jag började ana vart han var på väg.
Micael hade precis köpt sig en gitarr, och Lill-polarn hade fått strikta order om att inte röra den. Jag behövde inte fantasin i överväxel för att se hur dammvippan plötsligt kunde hamna väldigt nära några gitarrsträngar.
Jag vände hemåt i rask takt – regnet kunde vänta. Och mycket riktigt: halvvägs upp för trappan hördes ett långt pjooong! följt av ett kaninhjärtsnabbt “Men den är ju tom!? …Ops, fastnat!”
Jag stannade där jag stod. Kaffe kunde jag nog laga själv, men Lill-polarns situation fick han allt ta hand om utan min hjälp den här gången. Det lär bli en intressant eftermiddag när Micael kommer hem…
Det blev kärring onsdag hos Rosa trots att växthuset var tömt på gurkor och poolen platt som en pannkaka. Det skulle rensas ogräs i gruset, jag vet inte om jag bara inbillade mig men jag tyckte allt Rosa drev på lite väl hårt idag. Hon fyllde en liten vattenskål med ogräs medan jag fyllde en hel säck!! Så fort jag skulle säga något fick jag en blick som som bokstavligen skrek ut ” hade en pool! Mängder av gurkor! Vems vandrande pinne! ” tyckte det var bäst att hålla god min och kämpa på.
Ps Hade jätte trevligt och Rosa bjud på fiskbullar i dillsås och lite senare på äppelpaj.
Pust, vilken dag! Jag blev riktigt sen från jobbet i dag, men när jag äntligen kom hem hade Micael redan kommit hem från skolan – och kaffet var klart. Underbart! Jag tog min kopp och gick upp till vedboden för att se hur det gick för Lill-polarn och hans pilar. Men där var det tomt. Tobias, som just var på väg till jobbet, hade inte heller sett till honom på ett bra tag.
En liten oroskänsla började krypa på mig. Jag rusade ner till Micael och sa att vi måste börja leta, men hann knappt lägga ifrån mig kaffekoppen innan telefonen ringde. Det var Rosa.
Javisst ja… kärring-onsdag!
Jag skulle precis be henne ringa senare när hon med lätt irriterad röst frågade:
– Saknar du möjligtvis något? En vandrande pinne? En liten marodör?
Jag tänkte för en sekund låtsas som ingenting… men insåg snabbt att det nog var lönlöst.
Det visade sig att Lill-polarn hade gått ner till Rosa för att inspektera hur hans reserv-squash mådde. Han hade tydligt märkt att hon “inte vattnat den ordentligt”, men samtidigt sett att poolen var full med vatten. Helt oacceptabelt, enligt honom.
Så – i sann Lill-polarn-anda – tog han saken i egna händer. “Får inte squashen vatten, ska inte poolen ha det heller!” hade han tydligen sagt och börjat tömma poolen. När han sedan fick syn på Rosas gurkor tyckte han att de kunde duga som kompensation för hans torra squash.
Ja… jag är lite osäker på om det blir kärring-onsdag hos Rosa i kväll. Det kan nog dröja innan den squashen, eller gurkorna, är förlåtna.
