Åkte direkt till Hornbach efter jobbet. Jag ville ha lite lägre kruka till graven och lite nya blommor. Vi hittade så söta pensépelargoner och fattigmans orkidéer i olika färger. Sedan fik jag en så knepig blomma av gubben ( Arum Italicum ). Skall bli lite spännande att se vad det kan tänkas bli av den.
Lill-Polarn ville följa med till jobbet i dag. Det var ganska länge sedan sist, och jag måste erkänna att det kändes rätt skönt att ha lite sällskap – och kanske till och med lite hjälp.
Han satte genast fart, gick runt och torkade lister och muttrade över hur slarviga gubbarna var. “När jag får jobb,” sa han högtidligt, “ska det skina på min arbetsplats! Alla ska tycka att jag är den bästa VDn de haft.”
“VD? Jaha du,” svarade jag.
“Ja, varför inte?” sa han och sträckte på sig. Självförtroendet är det i alla fall inget fel på!
Jag gick vidare in i fabriken medan Lill-Polarn lovade att putsa alla speglar. När jag en stund senare kom ner till omklädningsrummen hörde jag hur han gapskrattade. Jag hann snabbt föreställa mig alla möjliga scenarion – men verkligheten överträffade fantasin.
Där stod han och sprejade sig själv med en flaska klisterolja! Han skrattade så tårarna rann, för det både kylde och luktade “spännande”, som han uttryckte det.
“Stopp! Det där är ju klisterolja, Lill-Polarn!” ropade jag.
Han såg helt oskyldig ut och höll upp flaskan. “Men det står ju här: användningsområde – kedjor, gångjärn, axlar! Jag har ju axlar! Och det tål värme från minus tjugo till plus hundrafemtio grader – solen skiner ju ute dessutom! Den skyddar mot korrosion, och det såg jag massor av på utsidan!”
Det har varit lite kyligt ute i dag, och jag har inte haft någon större lust att ge mig ut i trädgården. Istället tog jag en kopp kaffe och satte på några avsnitt av Trädgårdsfredag. Jag tycker den serien är så rogivande – miljön, samtalen och alla fina tips, både om växter och mat som passar för årstiden.
Under tiden donade Lill-Polarn omkring i köket och fixade frukost till sig och Esmeralda. Men efter en stund hördes ett skramlande och mumlande därifrån, och när jag kikade in såg jag honom försöka plocka ut pengar ur gubbens gamla sparbössa som han hittat på spiskransen.
“Men Lill-Polarn, så får du inte göra!” sa jag.
“Jag ska bjuda Esmeralda på middag i kväll och behöver lite pengar,” svarade han helt allvarligt.
Tobias, som kommit ner för att ta en kopp kaffe, hörde oss och log. Han frågade Lill-Polarn om de inte kunde ordna middagen uppe hos honom istället. Då kunde de laga något gott tillsammans och han lovade att gå ner till mig en stund, så att Lill-Polarn och Esmeralda fick ha huset för sig själva.
“Wow! Helt själva!” utbrast Lill-Polarn, alldeles förtjust, innan han rusade iväg för att fråga Esmeralda vad hon önskade sig till middag.
Jag blev faktiskt riktigt glad för Tobias idé – det hade inte känts kul att behöva säga nej. Han är ju alldeles för liten för att klara sig själv än… även om han själv förstås inte håller med.
Har varit ute och rensat ogräs på kullen, men känner att det får vara bra för idag. I morgon skall jag flytta runt lite blommor, eller det är kanske smartare att ta det på måndag när det skall regna. De växter som jag fick av Rosas föräldrar har tagit sig jättebra, trots att jag bara stack ner det för att det inte skulle vissna. Ser också fördel med att ha en bit av trädgårdslandet där jag sätter blommor som behöver sprida sig, eller som ser vissna ut. Har fått en hel del växter nu som jag kan dela på.
Vilket härligt väder det har varit i dag! Efter att Lill-Polarn var så duktig igår och plockade bort alla maskrosor, såg jag hur bedrövligt det börjar se ut på lilla kullen. Där har vi ställt ett par gamla vagnshjul och en plog som klarade sig någorlunda i branden. Det står också en gammal harv där, men den tänker jag inte lyfta på för att rensa ogräs under – det får helt enkelt växa till sig runtom.
Min tanke har länge varit att plantera mycket blommor där, tätt och fint, så man slipper rensa så mycket ogräs. Och när solen tittade fram ville Lill-Polarn passa på att ha picknick med Esmeralda vid vagnshjulen. Han bad mig klippa bort det värsta av gräset så de inte riskerade att sätta sig på någon brännässla.
Förresten – innan gubben åkte till jobbet hade han köpt Singoalla med lakrits. Något som förstås inte undgick Lill-Polarn. När jag tittade upp mot kullen såg det så otroligt mysigt ut – de satt där i lä av vagnshjulen, med fågelsång runtom och solen i ansiktet. Jag måste erkänna att jag blev lite avis.
Lill-Polarn satt och mumsade så kexen yrde och jag fick säga till honom ett par gånger att Esmeralda nog också ville ha några.
