... dina symboler här ...

Skulle bara ha lite glass!

Men! var är glassen?

I morse kom Rosa och hämtade mig och Lill-polarn. Vi skulle städa ur hennes lillebrors lägenhet innan klockan tolv, och sedan åka över till den nya lägenheten för att äta smörgåstårta. Mums! Det är ju bland det godaste som finns, och som tur var var det inte särskilt smutsigt heller – vi var dessutom ganska många som hjälptes åt.

Lill-polarn såg dock helt chockad ut när vi kom in. Lägenheten var tom, och han tyckte så synd om Lennart som “inte hade några möbler”. Jag vet inte hur många gånger Rosa och jag fick förklara att möblerna redan flyttat till den andra lägenheten, och att vi bara skulle städa. Han kunde alltså behålla sin lilla veckopeng med gott samvete.

Snart tog han tag i en dammtrasa och började torka lister och trösklar, fullt koncentrerad. Men plötsligt hör jag Rosa utbrista:
“Men jösses då!”

Lill-polarn hade fått för sig att kolla i frysen efter glass och tagit pallen som jag nyss gått förbi – jag hade inte ens märkt att han stod där! Jag trodde han var i sovrummet och städade. Så det var en rejält frusen och stel liten hjälpreda vi fick ta med oss över till nästa lägenhet.

Men så fort vi klev innanför dörren kvicknade han till. Med stora ögon utbrast han:
“Jösses! Vad möbler – och vilken röra!”

Jag fick låta honom sitta på min axel så jag inte skulle tappa bort honom i flyttkaoset. Och smörgåstårtan? Den smakade alldeles ljuvligt!

Hjälp!

Hjälp!

När Tobias äntligen kom ner släntrandes idag ville Lill-polarn absolut hjälpa till att tömma rummet. Han har aldrig fått vara där inne förut, så det här var förstås jättespännande.

Tobias såg mest uppgiven ut och suckade: “Shit, var ska jag börja?”
Jag sa bara åt honom att ta det han ville ha och kasta resten på golvet – vad som helst, bara det började hända något, så jag kunde städa ur. Jag kände mig faktiskt minst lika desperat som matadoren i Disneys Ferdinand!

Lill-polarn sken upp som en liten sol och började kasta CD-skivor omkring sig, medan han for runt som en virvelvind för att hinna snoka igenom allt innan Tobias hann plocka med sig det. I hans ögon var rummet som ett hav av spännande skatter – och allt skulle förstås sparas.

Efter en stund hörde jag hur irriterad Tobias lät däruppe, så jag började gå upp för att kolla läget. Men jag hann bara halvvägs i trappan innan Lill-polarn kom farande, helt skräckslagen!

Tobias hade tydligen tröttnat på Lill-polarns kaxighet och satt scream-masken runt lampan. Stackars Lill-polarn – han hade blivit dödsrädd och gömt sig hos Shakira. Fy tusan så taskigt gjort!

Nu har han i alla fall fått lite godis som tröst, och Tobias har visat hur mediastolen fungerar. Så nu sitter Lill-polarn där, inlindad i en filt, och lyssnar på sagor medan Tobias håller honom sällskap.

Blir man matt eller!

Gud vad matt jag blir när jag går in i Tobias gamla rum. Ringde ner honom idag och skall se till att han tömmer allt i dag. Det mesta som ligger här är gamla spel och dataskivor som han har tappat koll på, och papper om ditt och datt. Nää! nu skall här tömmas. Min gubbe har en tendens att lägga allt på vardagsrums bordet eller köks bordet. Han har också papper till förbannelse, hade han plocka ur all reklam så hade det inte blivit sådana högar. Där är ju far och son fullständigt identiska och båda kör klassikern ”tar det sen”.  Gubben vill ha rummet som arbetsrum? jag lovar tar jag ett kort här till sommaren så är det garanterat ingen större skillnad, bara en äldre variant som huserar runt och kör med ”tar det sen”

Moppelorerna anfaller!

Moppelorerna anfaller!

När vi kom hem från jobbet rusade Lill-polarn direkt upp i soffan och ville att jag skulle tända ljus och sätta på en brasa. Han var fullständigt utmattad efter sin episka kamp mot Moppelorer och Vippotroner. Hade han inte haft sådana enorma kunskaper i karate hade han aldrig vunnit, påstod han bestämt. Sedan tittade han allvarligt på mig och frågade hur jag ens vågade gå till jobbet varje dag.

När jag undrade var han egentligen hade varit, berättade han att han befunnit sig i ett stort rum fullt av monster – både på väggarna och över hela golvet. Värst av allt var den färgade Vippotronen som han var tvungen att hoppa på i minst en halvtimme innan den äntligen var tillplattad! Moppelorerna var många och luktade pyton, men de var åtminstone lättlurade. ”Spring bara några varv runt den stora klumpen”, förklarade han, ”så säckar de ihop av utmattning.”

Hmm… jag börjar misstänka att Lill-polarn kanske har varit i den stora städskrubben och härjat. Det vore nog bäst att kika in där på måndag, så inte de andra städarna undrar vad som hänt med deras grejer. Undrar bara vad för “klump” han menade?

När jag skulle fråga honom sov han redan så sött, helt utslagen efter dagens äventyr. Han har nog haft det riktigt tufft idag – jag hoppas bara jag inte får mig en chock på måndag!

Är vi inte på en spa anläggning?

tvål

Lill-polarn ville mest bada skumbad idag, och jag vet inte hur många tvålflaskor han hann tömma innan jag upptäckte honom. Han gick mest runt och knorrade över att han hade ont i benen och rumpan efter ridturen igår.

Jag sa åt honom att vänta tills jag kört klart maskinen och tvättat väggarna. Det är den där halvjobbiga dagen idag, när allt ska göras på en gång, och jag vill helst ha lite uppsikt när Lill-polarn badar. Han har nämligen inte alltid full koll på var han badar – allt är ju inte pooler, även om han tycker det.

När jag gick där och städade kände jag plötsligt en stark tvållukt. Jag är annars ganska härdad när det gäller dofter – det krävs en hel del rengöringsmedel för att jag ska reagera. Men den här gången var det omöjligt att missa.

Lill-polarn hade hittat hela mitt förråd av tvålflaskor och hällt ut alltihop i handfatet för att kunna bada skumbad! Han bara älskar äppeltvålen och satt där nöjd som en prins, alldeles uppmjukad och “porös”, som han själv uttryckte det.

Jag fick säga till honom på skarpen att man inte ska bada så ofta – och absolut inte med så mycket tvål! Han tittade bara på mig, helt förnärmad, och frågade vad han annars skulle göra på en spa-anläggning?

Åh, om det ändå var på ett spa jag jobbade, och inte på en fabrik… då hade jag kanske förstått honom bättre! 🫧

Artikel