... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Den pyste ju!

av

Den pyste ju!

Fy tusan vilken jobbig dag jag haft på jobbet! Hann knappt jobba i två timmar innan jag fastnade i hissen och fick trycka på larmet. Jag har sån himla cellskräck, och jag var helt säker på att jag skulle börja koka där inne — förmodligen stressen som fick mig att tycka att det var tropisk värme i den lilla lådan.
Men faktiskt, jag är imponerad över att jag lyckades hålla mig så lugn utan att få ett totalfrispel.

Det enda jag kunde fokusera på var vad Lill-polarn hade hittat på under tiden. När jag väl kom upp till korridoren såg jag att han låg bland gubbarnas t-shirtar igen. För en sekund hann jag tänka att han kanske hade blivit sjuk, men nej — han såg hur nöjd ut som helst.
”Jag fick tyst på Ullten som pysit åt mig,” sa han stolt.

Jag suckade och tänkte bara: jaha, han har väl hittat något i skrubben igen som han har mosat.

Tills jag hör —
”Vem i he… har varit på min cykel!?”

Lill-polarn ramlade ur hyllan av ren förskräckelse, och jag kände hur all energi bara rann ur mig.
Det visade sig att Lill-polarn hade punkterat Alves cykel! Shit alltså… vi snackar om en riktig cykelfanatiker. Han har ju en cykel tatuerad på vristen och går ner varje dag klockan 11 för att olja kedjan!

Jag blängde på Lill-polarn, men han såg bara helt oförstående ut.
”Den pys­te ju åt mig! Flera gånger! Det får den väl inte göra!?”

Trötter idag!

av

Trötter

Idag var det ruskigt svårt att få upp Lill-polarn. Han hade haft en väldigt trevlig kväll med Esmeralda – som han fått veta hette så genom ett viskande tips från Amelia på Maria Nova. De hade dansat, fnissat och smaskat i sig alla geléhallonen, så i morse hade han rejält ont i magen och tyckte att han nog behövde “vila ett par timmar till”. Han lovade dock att komma ner och hjälpa mig att städa sedan…

Såvida inte Esmeralda ville hitta på något förstås! ”Damerna kommer ju alltid först,” förklarade han klokt, ”annars kan man visst få en stekpanna i huvudet!”

När han väl kom ner till frukost satt han och sjöng och smågnolade för sig själv. Han hade uppenbarligen haft det väldigt roligt igår. De hade dansat vals på den röda salongsmattan och busat mellan stolsbenen. Men roligast, berättade han stolt, hade de haft när han “tämt lejonet” – som försökt ligga och sova.

Lejonet hade till slut blivit så sur att det hoppat mellan stolarna, och Esmeralda hade förstås blivit djupt imponerad. Hon hade till och med kallat honom den modigaste som gick på denna jord.

Jag satt där med kaffet i handen och kunde inte låta bli att fundera… Kan det möjligen vara stackars Edgar han pratar om? Snällare katt finns ju inte. Lejon? Nja, han är ju visserligen gul – men ändå… LEJON!?

Slappedag!

av

Alla hjärtansdag

Jösses vilken slappe dag jag har haft. Gubben kom hem med lite presenter och geléhallon. Eftersom vi är helt tonårslediga undrade han om vi skulle passa på att gå ut och äta, men jag kände mig bara så slapp att jag tyckte det var bättre att beställa hem pizza och bara koppla av. Typ tassa runt i mysdräkt och bara ta på sig termobyxor när man skall ut med Shakira. Nu kollar gubben på ishockey men sedan blir det film och pizza. Har precis fodrat och gått igenom Bellmans hovar, skall ta Beethoven i morgon. Men nu skall jag krypa upp i soffan igen och fimpar av datorn för kvällen.

Alla hjärtansdag

av

Alla hjärtansdag

Jag hade fått blommor av gubben på alla hjärtans dag, och när jag stod där med buketten och log som ett fån såg jag hur Lill-polarn tittade förvånat på mig. Han såg ut som om han försökte lista ut varför jag blev så glad över några blommor.

Efter en stund försvann han, och det dröjde inte länge innan jag hörde hur det prasslade och pillades borta vid pysselskåpet. Lill-polarn älskar verkligen det där skåpet – han kan tillbringa timmar med att rota runt bland pärlor, tygbitar och gamla pynt.

När han kom ner igen höll jag på att tappa hakan. Han hade tagit den lilla fracken som egentligen ska sitta på vinflaskan och sprättat upp den, så att han kunde få igenom sina armar. Jösses, så stilig han såg ut! Precis som en liten Lill-Bond, självsäker och elegant.

I ena handen höll han en blombukett, i den andra ett par gelehjärtan – redo att charma sin “vackra prinsessa”. Han berättade med tindrande ögon att han spanat på henne ett tag, och nu äntligen hade tagit hennes hand och lett henne till piedestalen.

Och så kom den där klassiska repliken, med stolt röst och händerna i sidan:
“Kan din gubbe – så kan väl jag! Fast dubbelt så bra! Jag har ju frack och allt – och ingen klår min charm!”

Vad kan man göra här?

av

Gamla skorstenen

Jag har en stor skorsten i den gamla köksträdgården, det är precis utanför stallet och här är gamla plommon och äppleträn. Träden är så hårt angripna att vi blev rekommenderade att ta bort dem. De som var här och dränerade gjorde ett sådan bra jobb att vi funderar på att be dem dränera hagen och dra upp de gamla träden. Då skulle jag ju kunna odla något här och kanske göra något med skorstenen? Risken är stor att den snart blåser ner, det står helt still på idéer och jag vill helst kunna bevara den på något sätt och inte bara fotografera den varje år. Om jag inte är helt ute och cyklar så skall de ha kokat frukt här och byggnaden har haft jättehöga fönster. Är det någon som har idéer på vad jag kan göra?

Gamla skorstenen

Artikel