Hundarna brydde sig förstås inte det minsta om regnet. De nosade, skuttade och såg ut att tycka att det var världens bästa väder. Själv drog jag jackan tätare om mig och lät mig svepas in i den där märkliga känslan av lugn som bara ett riktigt höstrusk kan ge.

Det är något vackert i naturens nyckfullhet just nu. Ena dagen stilla och solig, andra dagen stormig och tung. Som om årstiden väger mellan förgänglighet och vila. Trots att jag var genomblöt när vi kom hem, var det ändå värt det – för det är precis så hösten ska kännas: levande, oberäknelig och full av färg.