... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Thailand

av

 

Mitt favorit land är Thailand, har varit där 2 gånger och blir bara mer och mer förtjust i det landet och alla dessa glada och vänliga människor.

Tog med kompisen Elvy andra gången, eftersom hon är världens klippa och har ställt upp i alla längden. Det är inte många som ställer upp som hon. Vi åkte till Kaho Lak där vi slappade och bara hade det gott. Sen bar det av till Krabi där vi gjorde utflykter, red på elefanter, åkte till James Bond ön och åkte till Burma. Sista målet var att åka till Phuket där vi handlade.

Utflyckt till Hjo

av

Elvy och jag fick för oss att åka till Hjo och titta på western tävlingarna, vi hade hört att det skulle vara så stort och fint. Vi printade ut vägen från en internet karta som skulle visa oss snabbaste vägen dit. Gud vilken krånglig karta, liten och eländig att följa, gick inte att se vad små städerna hette. När vi var nästan framme i Falköping fick vi se de här längst vägen.

 

Göta Petter va stora de är. Åkte in i Falköping och stannade vid ost fabriken, där vi fick hjälp att ta oss vidare (hade snurrat runt ett par gånger redan) typiskt oss, gäller att inte stressa upp i onödan.

Här står Elvy vid en av de fräcka målningarna på fabriken.

Kom till sist fram i Hjo och började leta efter skyltar till tävlingarna, såg en liten trasig skylt som vi med nöd och näppe inte missade. Vi blev förvånade att det var så lite att se på och så lite folk. Vi hade kollat på tävlingarna i Delsjön 2 år innan och där var det dans massa go mat och mycket jippon att titta på. Kunde bättre titta på hästarna och prata med de tävlande där. Det sprang runt en glad prick som ville få publiken till att dansa och marknadsförde hela western konceptet till folk. Man blev verkligen intresserad och kollade upp all information man fick. ( Har nu mera själv gått över till western).

Så summan av kardemumman blev att höjdpunkten på våran resa var strutsarna.

Träning i corallen

av

Har tränat balans övningar med instruktören  Pernilla. Kände att jag behövde hjälp med min Tinker Bellman, som jag ibland inte förstår mej på.

På den här tiden som Pernilla har varit hemma hos mej har jag lärt mej att Bellman är en riktig goding som tar hänsyn till mej när jag är på väg att tappa balansen under barbacka träningarna, han har mer koll på mej än på sej själv. Stackaren han är ju bara inriden av en krävande amatör som mej. Snacka om att det är dags att ändra sej och ge tillbaka lika mycket som Bellman egentligen ger mej. Har fått en helt annan syn på honom, han har visserligen varit kanon fin att rida ut på länge, stabil och säker men jag min ego trippa har förmodligen njutit mer än han.

Så fort man tar in honom i corallen och ställer krav så blir det rena rodeon. Pernilla gjorde en join up på honom idag när jag satt på och det gick riktigt bra. Skall även byta sadel, ställa mindre krav och framförallt lyssna på honom mera för han är verkligen en kanon häst.

Här är det Monica som tränar Beethoven, hon försökte att slänga sej upp på honom men hon var för tung i gumpen  så hon la sej på magen över honom ock kravlade sej upp, alla medel är ju bra bara man kommer upp och har roligt.

Man riktig ser hur han förbereder sej på att Monica skall hoppa upp. Sedan tränade hon balans övningar och man blev ju så avundsjuk när hon satt som en kardborre på honom och bara skrattade under övningarna. Hmm annat än när man själv testade övningarna och gled åt alla håll och kanter.

Bunketorp

av

Monica och jag har varit med hästarna i Bunkertorp. Vi red med hästarna till August Werner och sedan över till Lindomes golfbana som ligger vid Bunkertorp. Det är väldigt fina ridvägar där om än lite branta. När vi hade ridit runt en stund så tyckte vi det var dags för fika och vilo stund för hästarna. Fika det var uppenbarligen hästarna också sugna på ( i alla fall på ost mackor) Beta gräs när det finns mackor och saft.

 

Fast Billy han var mest nyfiken på den konstiga vagnen som stod mitt i skogen. Självklart fastnade Billy med tränsen i vagnen och slet sönder det fullständigt. Tur att jag tog grimma med så vi kunde göra en provisorisk variant av träns. Han for runt som en liten skottspole när han märkte att han var lös och såg himla kaxig ut till vi tog fram mat burken och mack begäret tog överhand.

Här är jag med Myran. Den tog ungefär 4 timmar innan vi var hemma igen, men det var en härlig ridtur.

Minigrisen Babe!!??!

av

 

Det här är min så kallade minigris? Jag köpte henne som sådan i alla fall , tycker mest hon liknar ett tvätt äkta hängbuks svin.

När gäster kommer på besök så frågar de om hon ligger i sitt hus och sover innan de kliver förbi gris spärren till våran gård. Sover hon så har de åtminstone ett par timmars frist innan hon kommer fram grymtande och kollar läget. Själv tycker jag hon är en riktigt trevlig och väldigt social liten gris.

En vacker vår dag fick jag för mig att göra en rabatt


Hämtade gamla tegelpannor och blandade jord och hästskit. Gick längst ner i hästhagen och hämtade Funkis och Blåklint i omgångar. ( Det följde en 80 årig odlingslott- fantast med på köpet när vi köpte gården, som poängterade hur viktigt det var att sätta rödbetor, lök, rovor o dylik, så man klarade sej över den kalla vintern) Han hade även odlat Funkis och Blåklint i mängder så det var bara att hämta. (Mina hästar hade varit inne på samma ide ett antal gånger) Satte varannan så det skulle bli fina färger, Funkis var rosa och den klassiska Blåklinten. Detta tog mej en hel dag att göra, men jag kände mej jättenöjd och gladde mej till morgondagen då blommorna hade fått rätta till sej under natten. ( Trodde jag ).

Glömde bort den vandrande plogen och ansnings maskinen Babe. Hon hade ansatt ner alla Blåklinten till en liten gräsfläck ( Det skall vara en stor Blåklint längst fram i rabatten på bilden!! Vist är den imponerande! ) Den dagen skall jag väl erkänna att jag gick och tänkte på bacon till middag.

Inte konstigt att hon är en riktig tjockis. (Undra var det var för fel på Funkisen?

Artikel