... dina symboler här ...

En dag då tröttheten vann

I dag var jag så vråltrött att jag totalt missade att göra matinventeringen. Suck. Det är egentligen något jag absolut måste göra — det var ett bra tag sedan sist, och jag vill ha det gjort innan november kommer smygande med sina ljusslingor och sin Noventstämning.

Men ibland blir det bara inte som man tänkt. Man går runt och gör det man måste, men hjärnan är som en seg kola och kroppen känns som om den går på halvfart. Och då faller vissa saker mellan stolarna, även sådant som är viktigt för att få ordning inför nästa månad.

Så… matinventeringen får vänta till imorgon. Jag tänker inte pressa mig i kväll. Ibland får man helt enkelt acceptera att tröttheten vann dagens runda — och ta nya tag när man vaknar med lite mer ork.

Resfeber och nystädat hem

Huset är städat och Claes‑Olof kör upp hundarna till Uddevalla. Det blir tomt här hemma, men det gör inget — vi åker tidigt imorgon bitti och just nu ligger förväntan som ett litet pirr i luften.

Jag har plockat fram allt jag ska ha med mig och går mest runt och checkar av att vi inte har glömt något. Det där småpysslandet innan en resa, när man viker en tröja lite extra fint eller lägger fram passet så man ser det varje gång man går förbi.

Mao och Micael kollar katterna och ger dem mat, så allt är ordnat och tryggt här hemma. Nu finns det egentligen bara en sak kvar: att ta en efterlängtad mini‑semester till Dubrovnik.

En liten paus, lite sol, lite hav — och en chans att andas ut efter allt fixande.

📄 Resstart

Sovrummet får ett lyft

Äntligen fick jag tummen ur och bytte gardinerna — och när jag ändå var igång tog jag ett ordentligt tag i el‑garderoben där resväskor och julpynt bor. Det blev en riktig storstädning, en sådan där man plötsligt hittar både bortglömda ljusslingor och den där resväskan man alltid letar efter i sista minuten.

Jag fortsatte av bara farten och röjde även garderoben där alla täcken, filtar och reservkuddar ligger. Nu är allt sorterat efter tjocklek och årstid, och det går äntligen att sträcka in handen och få tag på precis det man vill ha utan att dra ut halva innehållet.

Jag har dragit på detta hur länge som helst, så det känns otroligt skönt att äntligen ha det gjort.

Jag älskar att hissa ner filmduken och bara låta mig omslutas av biokänslan. Ljuset dämpas och doften från ljusen blandas med ljudet från filmen.

Små saker, men de gör så stor skillnad.


Efter en ordentlig rensning och en liten dos kärleksfull omsorg har sovrummet fått nytt liv. Popcornmaskinen glimmar igen, damajanen i fönstret sprider ett milt sken och ljusslingan slingrar sig mjukt genom min blomranka. En dov golvlampa samlar allt till en stilla helhet.

Här är en presentation på hur det blev

Oktober

Oktober har alltid varit den mest utmanande månaden för mig. September bär fortfarande på milda dagar, skörd, tunnlar som ska pysslas om och en tomt som sjuder av liv. November däremot — då börjar Novent. Ljusslingorna smyger fram, choklad- och glöggbaren görs i ordning, och hemmet får den där första mjuka glimten av vintermys, även om tomtarna får vänta lite till.

Men oktober… Oktober har länge känts som en mörk, dyster passage man bara måste ta sig igenom. En månad som ligger som ett mellanrum, utan riktning, utan glöd.

I år ville jag ändra på det.

Jag har skapat bilder, små ritualer och dagliga uppgifter som följer mig genom hela månaden — ett sätt att göra varje dag lite vackrare, lite mer meningsfull. Och vet ni vad? Nu har jag faktiskt längtat till oktober.

Så det är väl bara att sätta igång med att städa och plocka fram det jag vill pyssla med inför novent och jul.

När gästboken var viktigare än kommentarsfältet

 

Minns ni när gästboken var hela hjärtat i hemsidan? Det var inte bara en funktion — det var ett socialt centrum, ett litet digitalt café där folk kom in, skrev några rader och lämnade ett avtryck. Man gick in varje morgon och kollade om någon hade skrivit något. Det var som att få ett brev. Ett riktigt brev. Fast i HTML.

Gästboken var viktigare än allt annat. Man kunde ha en hemsida som såg ut som ett färgglatt kaos, med blinkande text och GIF‑hundar som sprang över skärmen — men så länge gästboken fanns, så var sidan “på riktigt”.

Och vilka meddelanden man fick! “Fin sida!” “Vilka söta djur!” “Jag gillar din bakgrund!” Det var som små digitala kramar.

Man svarade ibland direkt i gästboken, ibland genom att gå in på den andres hemsida och skriva i deras gästbok. Det var som ett vänskapsutbyte — en sorts tidig social media, fast utan algoritmer, reklam och stress.

När kommentarsfältet kom senare kändes det… annorlunda. Mer praktiskt, ja. Men inte lika varmt. Inte lika personligt. Gästboken var som en liten anslagstavla där folk lämnade hälsningar, inte diskussioner. Det var en plats där man bara var snäll, för det var så internet fungerade då.

Ibland saknar jag den tiden. När gästboken var viktigare än likes, följare och statistik. När man blev glad av ett “Hej!” från någon man aldrig träffat. Och när internet fortfarande kändes som ett litet samhälle där alla hade sin egen lilla hörna.

Söndagen 31 Aug 2008 skrev Malin i min Gästbok

Hej!

Vilken rolig blogg du har!Vad fint du skrivit om oss! Tusen tack! Tittar in här ibland  när vi har tid! Allt gott! 

Hälsar Malin & Ingemar/Garden of the Season📄 Garden of the Season
📄 Visade Rosa upplevelseträdgården

 

Artikel