Tips

Vissa motiv finns bara en kort stund. Just nu glöder trädgården i koppar, guld och rött, men om några dagar har novembervinden gjort sitt och färgerna har bleknat till brunt. Därför tänker jag att dagens uppdrag får bli att stanna upp och se det som snart är borta.

När jag kommer hem ska kameran få följa med ut. Inte för att fotografera de vanliga vyerna som jag redan har hundratals bilder av, utan för att leta efter sådant jag ännu inte har upptäckt. Kanske en fröställning som fångar det låga solljuset. Kanske mossa som lyser grön mot de rostbruna löven. Eller en liten detalj vid marken som jag gått förbi hela hösten utan att lägga märke till.

Jag ska gå långsammare än vanligt, böja mig ner lite oftare och försöka se trädgården med nya ögon. Hösten är som allra vackrast just nu, och ibland gäller det att passa på innan naturen vänder blad och går vidare till nästa kapitel.

Idag står kryddinventering på schemat. Flera av mina favoritkryddor har tagit slut, så det är dags att fylla på förråden och skapa lite ordning bland burkar och påsar.

Samtidigt passar jag på att gå igenom alla mina torkade örter. Målet är att få bättre överblick inför höstens och vinterns olika teblandningar. Det är alltid lika inspirerande att upptäcka vad som finns gömt längst in i skåpen och börja fundera på nya kombinationer.

När jag ändå är i Snickeboa ska även mitt tredje objektiv få en genomgång. Ibland samlas det saker på hög som man tänker att man ska ta tag i ”sen”, och idag verkar vara en perfekt dag för just sådana små projekt.

Lite kryddor, lite örter, lite kameraprylar och förhoppningsvis en känsla av ordning när dagen är slut. 📄 Kryddrensning och ordning i örteriet

Jag gjorde de här korten för att jag var helt säker på att oktober skulle vara lika seg som vanligt. Planen var att ha en reserv av små aktiviteter när tristessen slog till. Problemet är bara att tristessen aldrig riktigt dök upp.

Istället har jag haft så mycket på gång att jag ibland undrat när jag egentligen skulle hinna med alla korten också. Det har varit utflykter, projekt, fotografering, idéer och en massa annat som fyllt dagarna.

Så om korten var tänkta som en räddning för en långsam månad blev resultatet nästan det motsatta. Men kanske fungerade de ändå precis som de skulle. De fick mig att leta efter roliga saker att göra, och plötsligt fanns de överallt.

Och vet ni vad? Trots att oktober varit allt annat än händelselös kommer jag nog att göra en ny omgång kort nästa år. Inte för att jag behöver dem, utan för att de gör månaden lite roligare.

Jag går och funderar på att ta en naturplockardag i dag. En sådan där stillsam runda där man letar efter vackra små detaljer att ta med hem — en gren med fin form, ett löv som nästan glöder, kanske något mossigt som kan bli en dekoration senare.

Men samtidigt lockar min nya kamera. Den ligger där och liksom viskar att det är dags att lära känna den ordentligt. Jag märker hur tankarna glider mer åt fotograferandet än själva plocket. Kanske blir det mest en dag där jag samlar naturmaterial via linsen, testar inställningar, följer ljuset och ser vad kameran kan göra.

Och skulle jag råka hitta något riktigt dekorativt när jag är ute, något som känns som ett litet fynd, då får det förstås följa med hem. Men det är skönt att låta dagen vara öppen — att låta kameran styra lite, och naturen resten.

Det är fint att få känna att man inte måste välja. I dag får det bli en mjuk kombination av båda, precis som det faller sig.