... dina symboler här ...

Tips

Tips – smarta idéer, vardagsknep och kreativa lösningar

Resfeber och nystädat hem

av

Huset är städat och Claes‑Olof kör upp hundarna till Uddevalla. Det blir tomt här hemma, men det gör inget — vi åker tidigt imorgon bitti och just nu ligger förväntan som ett litet pirr i luften.

Jag har plockat fram allt jag ska ha med mig och går mest runt och checkar av att vi inte har glömt något. Det där småpysslandet innan en resa, när man viker en tröja lite extra fint eller lägger fram passet så man ser det varje gång man går förbi.

Mao och Micael kollar katterna och ger dem mat, så allt är ordnat och tryggt här hemma. Nu finns det egentligen bara en sak kvar: att ta en efterlängtad mini‑semester till Dubrovnik.

En liten paus, lite sol, lite hav — och en chans att andas ut efter allt fixande.

📄 Resstart

Sovrummet får ett lyft

av

Äntligen fick jag tummen ur och bytte gardinerna — och när jag ändå var igång tog jag ett ordentligt tag i el‑garderoben där resväskor och julpynt bor. Det blev en riktig storstädning, en sådan där man plötsligt hittar både bortglömda ljusslingor och den där resväskan man alltid letar efter i sista minuten.

Jag fortsatte av bara farten och röjde även garderoben där alla täcken, filtar och reservkuddar ligger. Nu är allt sorterat efter tjocklek och årstid, och det går äntligen att sträcka in handen och få tag på precis det man vill ha utan att dra ut halva innehållet.

Jag har dragit på detta hur länge som helst, så det känns otroligt skönt att äntligen ha det gjort.

Jag älskar att hissa ner filmduken och bara låta mig omslutas av biokänslan. Ljuset dämpas och doften från ljusen blandas med ljudet från filmen.

Små saker, men de gör så stor skillnad.

Efter en ordentlig rensning och en liten dos kärleksfull omsorg har sovrummet fått nytt liv. Popcornmaskinen glimmar igen, damajanen i fönstret sprider ett milt sken och ljusslingan slingrar sig mjukt genom min blomranka. En dov golvlampa samlar allt till en stilla helhet.

Här är en presentation på hur det blev

Oktober

av

Oktober har alltid varit den mest utmanande månaden för mig. September bär fortfarande på milda dagar, skörd, tunnlar som ska pysslas om och en tomt som sjuder av liv. November däremot — då börjar Novent. Ljusslingorna smyger fram, choklad- och glöggbaren görs i ordning, och hemmet får den där första mjuka glimten av vintermys, även om tomtarna får vänta lite till.

Men oktober… Oktober har länge känts som en mörk, dyster passage man bara måste ta sig igenom. En månad som ligger som ett mellanrum, utan riktning, utan glöd.

I år ville jag ändra på det.

Jag har skapat bilder, små ritualer och dagliga uppgifter som följer mig genom hela månaden — ett sätt att göra varje dag lite vackrare, lite mer meningsfull. Och vet ni vad? Nu har jag faktiskt längtat till oktober.

Så det är väl bara att sätta igång med att städa och plocka fram det jag vill pyssla med inför novent och jul.

När gästboken var viktigare än kommentarsfältet

av

 

Minns ni när gästboken var hela hjärtat i hemsidan? Det var inte bara en funktion — det var ett socialt centrum, ett litet digitalt café där folk kom in, skrev några rader och lämnade ett avtryck. Man gick in varje morgon och kollade om någon hade skrivit något. Det var som att få ett brev. Ett riktigt brev. Fast i HTML.

Gästboken var viktigare än allt annat. Man kunde ha en hemsida som såg ut som ett färgglatt kaos, med blinkande text och GIF‑hundar som sprang över skärmen — men så länge gästboken fanns, så var sidan “på riktigt”.

Och vilka meddelanden man fick! “Fin sida!” “Vilka söta djur!” “Jag gillar din bakgrund!” Det var som små digitala kramar.

Man svarade ibland direkt i gästboken, ibland genom att gå in på den andres hemsida och skriva i deras gästbok. Det var som ett vänskapsutbyte — en sorts tidig social media, fast utan algoritmer, reklam och stress.

När kommentarsfältet kom senare kändes det… annorlunda. Mer praktiskt, ja. Men inte lika varmt. Inte lika personligt. Gästboken var som en liten anslagstavla där folk lämnade hälsningar, inte diskussioner. Det var en plats där man bara var snäll, för det var så internet fungerade då.

Ibland saknar jag den tiden. När gästboken var viktigare än likes, följare och statistik. När man blev glad av ett “Hej!” från någon man aldrig träffat. Och när internet fortfarande kändes som ett litet samhälle där alla hade sin egen lilla hörna.

Söndagen 31 Aug 2008 skrev Malin i min Gästbok

Hej!

Vilken rolig blogg du har!Vad fint du skrivit om oss! Tusen tack! Tittar in här ibland  när vi har tid! Allt gott! 

Hälsar Malin & Ingemar/Garden of the Season📄 Garden of the Season
📄 Visade Rosa upplevelseträdgården

 

Minns ni besöksräknaren?

av

Minns ni besöksräknaren? Den där lilla digitala mätaren längst ner på sidan som visade hur många som “varit inne”. Det var som en hemlig skatt — varje siffra betydde något. Och när den visade 000012 kände man sig som en superstjärna.

Man gick in på sin egen sida flera gånger om dagen, bara för att se om räknaren tickat upp. Och när den gjorde det, även om det bara var från 000011 till 000012, så blev man varm i hjärtat. “Vem var det? Vem har hittat min sida?” Det var som att få ett litet mysterium serverat gratis.

Besöksräknaren var internetets första dopaminmaskin. Man behövde inga likes, inga följare, inga algoritmer. Man behövde bara en liten ruta som räknade uppåt — långsamt, trevande, men ändå uppåt.

Och så fanns det alltid den där kompisen som skrytsamt sa: “Min räknare visar 000134.” Man blev imponerad. Lite avundsjuk. Och lite misstänksam. För man visste att vissa hade hittat “hemliga knep” för att få räknaren att ticka upp snabbare. Som att uppdatera sidan 20 gånger i rad.

Men det gjorde inget. För besöksräknaren var personlig. Den var ens egen lilla statistik, ens egen lilla triumf. Och varje siffra var ett bevis på att någon där ute faktiskt tittat in i ens digitala värld.

Ibland saknar jag den tiden. När 000012 var något att vara stolt över. När internet var långsamt, vänligt och fullt av små glädjeämnen. Och när man kunde bli lycklig av en enda siffra som tickade uppåt.

Artikel