Roadtrips

I dag åkte vi till Nääs slott och det var tänkt att Tore och Rosa skulle med, men de behövde jobba på garaget. Det kändes lite bakvänt att inte ha Shakira med men vi skulle eventuellt gå in i slottet, och låta henne sitta i bilen så länge ville jag absolut inte med tanke på att jag glömmer bort tid och rum när jag har kameran med. När vi gick runt och tittade i den vackra miljön kände jag att det var riktigt gott att killens båtmotor la av. Det var väl kanske lite synd om honom, men f-n vad båten lät högt när han körde fram och tillbaka. Toleransnivån har väl blivit lite sämre med åren.

Vi kikade in på Mulle Mecks Snickeriverkstad och det var i gammaldags stil och riktigt hantverks arbeten. De sålde handgjorda leksaker och gammaldags godis. Sen visade de upp olika öppna spisar och kakelugnar. De hade gjort genomskärningar så att man kunde se hur piporna gick och hur det byggdes upp förr. Det var riktigt intressant att gå runt och titta.

Claes-Olof blev så himla förtjust i tegelmuren de hade byggt. Det kanske kunde vara något att bygga här på gården? Vem vet! Vi gick bra länge därinne och glömde av att kolla när man kunde gå in i slottet. Vi körde upp, men det var redan stängt så det blir till att åka igen och då släpar vi med Tore och Rosa vare sig de vill eller ej.

Vi gick runt lite men beslöt oss för att gå in och fika i värdshuset istället. Wow, det var hel mysigt. De hade en sådan fin midsommar buffé, den kunde jag bara inte låta bli att fotografera. Det var roligt att se så många familjer och ungdomar. Övervåningen var full och halva undervåningen. När jag gick runt i parken blev jag så förvånad över alla byggnader. Stallet är det enda jag minns från skolan. De andra byggnaderna får jag skriva om i morgon för nu åskar det och det blir till att stänga av nätet.

De hade fixat till den stora grusplanen och busshållplatsen, men annars så visste jag exakt hur jag skulle gå. När vi bodde där så var husen nybyggda och vi fick fixa till gräsmattan själva. Nu var allt så otroligt frodigt. Jag visade Claes-Olof huset vi bodde i och berättade om hur vi skulle gå för att komma till de olika ställen som jag varit vid.

Det ända som var skillnaden var att det kommit till nya hus där det varit skog och att alla avstånden var betydligt kortare än jag mindes. Så när vi skulle gå till Sjöviks gården så tyckte jag men herre jösses det är jätte långt dit!! Hm 800 meter var ju inget att knorra om? Så frånsett avstånden så var det sig jätte likt. Vi gick runt så länge att det var gott för Shakira att få svalka av sig i Mjörn. Det var första gången hon såg vågor i vattnet och hon hade fullt sjå med att försöka fånga dem.

Det gladde mig oerhört att de har bevarat alla gamla gårdar och hus i den mån det har gått och lagt ner energi för att bevara det pittoreska. Det var så fint att växa upp här och kontrasten till Mölndal som man tyckte var en storstad var enorm. Det är en kille på jobbet som har flyttat till Sjövik och han trivs jättebra trots den långa vägen till jobbet varje dag. Pappa knorrade ganska mycket om vägen på vintern så när vi flyttade så kunde han gå till jobbet och det var han värd efter alla års slit. Det sista vi besökte var min gamla skola, oj oj snacka om att gamla minnen kom tillbaka.

Claes-Olof och jag satt och diskuterade vart vi kunde åka nu när det är midsommar och allt? Slottsskogen har vi varit på så många gånger och jag var lite sugen på att åka till Sjövik. Så när Claes-Olof sa ja men då tar vi och åker till Sjövik så blev jag kanon glad. Jag bodde där som liten och det var flera år sedan jag var där, ja det är nog nästan 30 år sedan. Hu var åren går. Vi stannade vid gamla posten (Det var det när jag bodde där) nu mera är det ett litet sött bibliotek.

När Syrran var här promenerade vi vid Lärjeån men jag hade glömt sätta i minnes kortet. Syrran har en riktigt antik kamera som man inte kan zooma eller något utan det är bara att trycka och se glad ut så blir korten som de blir. Och de blir verkligen knepiga . Jag kände mig så rastlös och Shakira har inte kommit ut som hon skall, dels för värmen och allt annat som har hänt på sistone. I dag tog vi en tur längs ån, inte så att vi promenerade så mycket längre än vi brukar utan vi tog mer tid på oss.

Shakira har ju varit rädd för att simma så vi tog oss god tid vi ån och jag var med henne i vattnet. Vi stod vid varsin sida idag och till sist så sprang hon fram och tillbaka. Hon hade jätte roligt och blev bara tuffare och röjde på ganska friskt i vattnet det sista. Så idag har hon simmat även om man såg att hon tyckte det var läskigt så hade hon i alla fall jätte roligt . På hemvägen var hennes självförtroende på topp och hon sprang runt som en tok.