djuren

Äntligen har vi fått besök av en igelkott igen! Det var verkligen på tiden – förra året såg vi inte en enda, så det här känns extra roligt.

Hundarna kände direkt att något var på gång och lokaliserade snabbt var den lilla besökaren höll till. Nu är de försiktiga och håller mest koll på avstånd. De smyger fram, spanar en stund och sätter sig sedan och vakar över vad som händer, som små vakthundar med stort tålamod.

För tre år sedan hade vi fullt av igelkottsbebisar här på gården. Då fick de mat varje dag och blev snabbt vana vid att det är en trygg plats att komma till. Det känns fint att kanske få uppleva något liknande igen.

Jag var lite orolig för hur Gustav skulle reagera – om han skulle gå på igelkotten – men det visade sig att han mest blev sur över att vi bjöd den på hans blötfoder. Det säger en hel del om vem som egentligen bestämmer här hemma.

Det är något alldeles speciellt med vår Gustav. Han älskar verkligen att vara ute – särskilt när hundarna ska på promenad. Så fort han anar att vi är på väg ut, börjar han mjaua högt och envist, som om han tänker: ”Ingen går utan mig!”

När han väl får följa med, rusar han omkring bland träden, hoppar upp på stammarna och följer hundarna med nyfiken blick. Man riktigt ser hur han njuter – svansen högt, öronen spetsade och ögonen fulla av bus. Hundarna verkar tycka att han är en del av gänget nu, och tillsammans blir de ett riktigt charmigt sällskap ute i trädgården.

Det är sådana stunder som gör vardagen så härlig – när alla djuren får vara ute, roa sig och bara vara.

Amor ramlade ner från stegen så vi snickrade ihop en turbolösning tills vi bygger nytt längs väggen med hyllplan och ett hus.  Chillan var lite rädd för att gå upp eftersom den gungar lite, men hon kom upp som hon brukar under natten och somnade vid min sida.

Även om vi har många skrymslen på gården så är det viktigt att katterna kommer in och äter ordenligt och framförallt Chillan behöver sova inne. Både hon och Amor är till åren.  Gustav springer alltid in och ut så han var bra grinig över att bara komma till sovrummet. Men som sagt! Det är bara några dagar och det är guld värt att vi kan hjälpa varandra när vi är på semester.

Gustav har verkligen en speciell sovstil. Oftast hittar jag honom helt utsträckt, som om han ville ta upp hela soffan för sig själv, och med magen blottad i fullständig avslappning. Det är svårt att inte le när man ser honom ligga där, så obekymrad och trygg.

Det som gör honom ännu mer fantastisk är hur snäll han är. Trots att han är ny i familjen visar han en sådan fin respekt och vänlighet mot mina katter. Det finns ingen konkurrens eller osämja – bara nyfikenhet och mjuka möten.

Att Gustav har flyttat in känns som en gåva. Han har redan blivit ett självklart inslag i vardagen, och hans lugn och värme sprider sig till oss alla. En riktig liten solstråle med päls, som på sitt stillsamma sätt gör familjen ännu rikare.