123. I hamn (107 av 183)
Utsikt från Bohusgården i Uddevalla.
Dela detta:
103. Havsutsikt (106 av 183)
Konferans med jobbet och god mat på Bohusgården som är 20.000 kvm. Hotellet har drygt 60.000 gästnätter årligen, 60% privatresenärer och 40% konferensgäster. Väldigt snirkligt att hitta och jag och Anna lyckades komma försent till första föreläsningen.
Bra rum god mat och en underbar frukost buffé. Eftersom det finns fri tillgång till lösgodis och en glassmaskin så kallas det oftast för godis hotellet. Skall erkänna att jag gjorde många turer dit.
Jag och Anna passade på att gå strandpromenaden som är kanske Uddevallas mest populära vandringsled och framförallt sträckan från Svenskholmen längs träbryggan till Bodele, vidare förbi Gustafsberg till Lindesnäs.
Vi hade tur med vädret första dagen och det var härligt att gå längst havet.
Dela detta:
Skalbankarna
Vi fick åka en sväng till Uddevalla i går, Claes-Olofs mamma hade ramlat och slagit i nattduksbordet. Det bidde en rejäl blåtira och hon får ligga kvar för observation. Hon är ju över 80 och det tar på krafterna när något sådant här händer. Vi får hålla tummarna att hon får lämna sjukhuset snabbt eller åtminstone flytta till Uddevalla sjukhus. Nu ligger hon på Näls som är ett par mil bort.
Vi körde förbi Skalbankarna som är en kvarleva från istiden. Helt otroligt att dessa bildades för 10.000 år sedan och att Uddevallas stad har tjänat massvis på att sälja snäckskalen. 1919 startade Uddevallas snäckskalsfabrik och man använde skalen till hönsfoder. Nu är det bara 10% kvar av Snäckskalsbankarna och den är tur att det nu är naturreservat. Det var väldigt vackert att gå där och vi satte oss en stund uppe på toppen.
Dela detta:
Gud vad vi har burit
När jag åkte och jobbade körde gubben till Uddevalla och hämtade ett lass hö. Vi får plats rejält med balar i hästlastbilen, problemet var bara att den blev så tung att han kom inte upp för våran backe. Shit! Vi har burit så jag känner mig som en orangutang i armarna. Sitter med en kopp kaffe nu och vilar lite innan vi ger oss ut igen och bär upp det sista.
Bellman har gnäggat ljudligt för varje vända och tycker det är bedrövligt att vi slänger in höet i ladan när det kunde slängas in till honom på direkten istället.
Nej! Nu är det dags att fortsätta 🙂
Dela detta:
