Kaffe – min livlina

Dagens skrivuppmaning: Vad är en sak du inte kan leva utan?

Nu ska vi förstås inte räkna med sådana där livsnödvändiga saker som luft, vatten, mat, tak över huvudet eller familj och vänner. Nej, vi pratar om det där lilla extra som gör livet värt att kliva upp ur sängen för.

För min del är svaret lika självklart som att solen går upp i öster.

KAFFE!

Göta Petter, vad vore livet utan kaffe?!

Jag är nämligen inte riktigt människa innan jag fått min första kopp på morgonen. Eller rättare sagt, jag är någon sorts korsning mellan en nyvaken björn, en sur gammal drake och en dator som fastnat på ”Laddar … 2 %”.

Försök inte föra några djupare samtal med mig innan kaffet har börjat verka. Det kan sluta med att jag svarar med ett grymtande, stirrar tomt framför mig eller helt enkelt glömmer vad frågan handlade om.

Hjärnan har nämligen inte öppnat för dagen.

Första koppen – återupplivning pågår

Den första koppen är helig. Det är då livsandarna sakta återvänder och jag börjar förstå varför jag över huvud taget klev upp ur sängen.

Efter några klunkar börjar världen se lite trevligare ut. Fåglarna sjunger, morgonljuset är vackert och människorna omkring mig verkar plötsligt betydligt mindre irriterande.

Efter andra koppen är jag nästan normal.

Men sedan har vi det där med den tredje, fjärde och kanske femte koppen …

Från morgonzombie till Snurre Sprätt

För mycket kaffe är nämligen en helt annan historia!

Då händer något märkligt. Plötsligt får jag ungefär lika mycket energi som Snurre Sprätt efter att ha stoppat fingrarna i ett eluttag.

Jag ska bara plocka undan en kopp i köket, men på vägen upptäcker jag att en låda behöver organiseras. Sedan kommer jag på att blommorna ska vattnas, tvätten vikas och att det nog vore en alldeles utmärkt idé att möblera om i hobbyrummet.

Allt detta samtidigt!

Jag far fram genom huset som en överladdad studsboll med kaffekoppen i högsta hugg. Tankarna rusar snabbare än benen och jag har minst sjutton projekt på gång innan klockan ens hunnit bli tio.

Hundarna tittar på mig som om de funderar på att ringa efter hjälp.

Och någonstans mitt i alltihop står jag plötsligt och undrar:

Vad var det egentligen jag skulle göra från början?

Ingen aning. Men jag är åtminstone väldigt entusiastisk!

Livet handlar om balans – tydligen

Så ja, kaffe är definitivt en sak jag har väldigt svårt att tänka mig att leva utan.

För lite kaffe och jag fungerar som en gammal rostig traktor en kall vintermorgon.

För mycket kaffe och jag blir en Formel 1-bil utan bromsar.

Men någonstans däremellan finns den perfekta mängden. Den där magiska nivån när hjärnan fungerar, humöret är på topp och jag faktiskt får saker gjorda utan att samtidigt försöka starta sju nya projekt.

Problemet är bara att jag fortfarande inte riktigt har hittat den nivån.

Men jag forskar vidare. En kopp i taget! ☕