Dagens skrivuppmaning: Vad är det snällaste någon någonsin har gjort för dig?
Det är svårt att välja en sak när man tänker på alla gånger människor varit snälla, ställt upp och gjort livet lite lättare. Men idag dök ett minne upp som fortfarande värmer, trots att det utspelade sig under en av de mest stressiga nätterna jag varit med om.
Min häst hade fått kolik. Den där sortens oro som sätter sig i bröstet och gör att varje minut känns som en timme. Jag ringde Elvy – och hon kom direkt. Inga frågor, inget “jag ska bara”, inget tvekan. Hon bara släppte allt och dök upp hos mig.
Vi gick med hästen hela natten. Timme efter timme, i mörker och kyla, medan vi väntade på veterinären som skulle komma på morgonen. Det var en sådan natt där man är trött, rädd och helt uppslukad av att hålla djuret i rörelse och hoppet vid liv. Och där bredvid mig gick Elvy. Lugnt, tryggt, självklart.
Det var inte första gången hon gjort så. Flera gånger har hon kastat sig iväg för att hjälpa mig när något av djuren blivit sjukt. Hon har stått bredvid mig i stunder när man känner sig liten och maktlös, och hon har gjort det utan att någonsin få det att låta som en uppoffring.
Sådana vänner växer verkligen inte på träd. Hon har varit min stöttepelare genom åren – en sådan människa som gör världen lite snällare bara genom att finnas.
Och ibland behöver man stanna upp och faktiskt säga det: Tack, Elvy. För allt.
