... dina symboler här ...

Äntligen städat

Härligt i helgen fick jag äntligen städat ur sovrummet, fattar inte varför allt hamnar där. Vill gärna ha det lite mysigt omkring mig på kvällarna och inte sitta bland kartonger och påsar. Nu är det en tid med mycket idrott som gubben ser på och jag ser ytterst sällan. Fast det mysiga är att gubben har börjat se på idrott uppe hos Tobias. Har sett att de har fått en annan far och son förhållande, inte att den varit dålig på något sett utan på ett mer vuxet sätt. Lite svårt att förklara men det är trivsamt.

 

Jag var nere hos Rosa idag och hämtade lyktorna som Ing-Britt hade köpt i Ullared.  Jag tycker de är stört mysiga och lätta att flytta med sig. Så medan gubben och sönerna kollar handboll, så gottar jag mig med Tequila Rose ”Jordgubbslikör” och någon gammal härlig film.

 

C vitaminer

Första julen utan mamma och det känns lite bedrövligt, det kom en Brittisk dokumentär idag, där de frågade riktigt gamla människor hur det är att bli över 100 år!  ”Vilka tips har de för att hålla sig ung och rekommenderar de att man ska bli lika gamla som de”.  Så önskade jag att mina egna föräldrar hade blivit så gamla, men ju fler de intervjuade ju mer tänkte jag om. Det gjorde lite ont när en dam menade på att hon kände det som om alla glömt henne kvar, hennes barn var döda och alla vänner borta. Hon tyckte det räckte med att leva till 90, nu var hon 105 och behövde hjälp med det mesta.

Det var bara en herre som var 100 och fortfarande jobbade 4 timmar om dagen, han både rökte och drack så det stod härliga till, men han hade i alla fall en apelsinhalva i varje ölglas för C vitaminen skull. Men ingen av dem tyckte egentligen att det var en höjdare att vara så gammal. Det var inte att det att de klagade men de såg inte riktigt vitsen med att vara så gammal när inte kroppen ville vara med.  Det var ett väldigt bra program och det var lite roligt att höra på dem, de säger ju oftast rätt ut vad de tycker och tänker.

Men att bli över hundra! det tror jag inte jag skulle vilja vara så jag kommer nog att hoppa över min apelsinhalvan i min öl hädanefter.

Tiden går för fort

Vi startade ganska tidigt med att åka upp till Claes-Olofs släckt i Uddevalla. Vi skulle vidare till Vänersborg till Kristina och Peter, vi kan inte riktigt vägen ännu så Kickan får köra i förväg. Claes-Olofs mamma hade pyntat så fint hemma hos sig, att det var en fröjd för ögat.

Christina och Peter hade gjort ett enormt jobb med att laga mat och fixa så alla skulle få plats. Claes-Olof testade dopp i grytan för första gången, på flera år. Jag provade grönkål för första gången, det ser himla mysko ut men var riktigt gott. Vi startade tidigt men tiden räckte lik förbaskat inte till, hade inte fixat backup som kunde fodra! Men jag hade kunnat koppla av, gulliga Monica stod i startgroparna och var på väg upp till hästarna när klockan närmade sig åtta och jag fortfarande inte var hemma.

Väggen är klar.

Det börjar bli super fräscht, kokhuset har alltid luktat något våldsamt. Dels för att det har behövts dräneras, men också för att gamla flaskor med råttgift hade gått sönder och gått in i trägolvet. Det var riktigt gamla flaskor med dödskallar på. Önskade nu i efter hand att jag fotograferat dem innan jag körde ner allt till tappen. Sa till dem att jag ställt det på utsidan så de kunde ta hand om det med detsamma, det var ganska mycket och flaskorna stack verkligen ut.

Trappan som vi hade köpt och haft liggande blir alldeles för klumpig, nu när vi ser hur mysigt det kan bli är det bättre att satsa på en mindre trappa.  Man kan ju komma in på övervåningen via gräsmattan så det blir inga problem med att ta in möbler. Och då kan vi lika gärna satsa på en nättare trappa och spara utrymme.  Gubbarna har gjort i ordning för vattenberedaren och gjutit en klack till tvättmaskinen. Så de dyra och krångliga bitarna är snart av klarat.

Läcker!

Har varit och satt tillbaka krukan vid graven och tänt lyktan. Vi passade på att stanna till vid Mölndalsbro och fotografera fontänen. Rosas släktingar ligger på västra kyrkogården och vi funderar på att gå runt till sommaren och titta på det riktigt gamla fammilje gravarna. Det kanske låter lite knäppt men frågan är hur länge de bevara de riktigt gamla gravarna. På västra verkar de sköta om dem som kultur medan Mölndals har väldigt få kvar som knappt går att läsa på.

Artikel