Vänskap förändras med åren

Dagens skrivuppmaning: Har din uppfattning om vad som gör en bra vän förändrats när du blivit äldre?

Ja, det tycker jag faktiskt att den har! Och ganska mycket dessutom.

När jag var yngre handlade vänskap ofta om att man skulle ha samma intressen, tycka ungefär likadant och gärna vilja göra samma saker. Man skulle liksom passa ihop som två pusselbitar. Helst utan att behöva fila särskilt mycket på kanterna.

Men med åren har jag insett att en riktigt bra vän inte behöver vara lik mig. Det viktiga är att vi tycker om varandra precis som vi är.

Jag har ju dessutom en liten egenhet. Eller ja, liten och liten… Jag har en tendens att dra mig undan ibland. Jag trivs i mitt eget sällskap, pysslar med mitt, försvinner in i mina projekt och plötsligt har det gått alldeles för lång tid sedan jag hörde av mig.

Inte för att jag inte bryr mig. Tvärtom! Jag bara hamnar i min egen lilla bubbla där dagarna rullar på.

Och det är då den där riktiga vännen är så fantastisk.

Den som inte sitter och räknar dagarna sedan senaste telefonsamtalet. Den som inte blir sur eller börjar fundera på om vänskapen har gått ut som ett gammalt mjölkpaket.

Utan som helt enkelt hör av sig och säger:

– Hallå där! Hur är det med dig egentligen? Nu hittar vi på något!

Och vips! Där sprack min lilla bubbla.

Det är en sådan vän jag uppskattar mer och mer. Någon som vågar knacka på även när jag har dragit för gardinerna till min sociala tillvaro.

Jag har också lärt mig att vi inte alls behöver tycka likadant om allting. Vi kan ha helt olika intressen, olika åsikter och olika sätt att se på livet. Det kan till och med göra vänskapen roligare! Tänk så tråkigt om vi alltid höll med varandra. Vad skulle vi då diskutera över kaffekoppen?

Numera värdesätter jag värme, humor, omtanke och den där härliga känslan av att kunna fortsätta ett samtal precis där vi slutade, även om det gått flera veckor.

Och jag försöker förstås bli bättre på att själv höra av mig. För vänskap behöver ju lite omsorg från båda håll, även om den ena ibland måste hämtas ut ur sin eremitgrotta.

Så ja, min syn på vänskap har förändrats. Förr sökte jag någon som var lik mig. Nu uppskattar jag någon som låter mig vara mig själv – men som också vet när det är dags att dra ut mig i världen igen.

Och sådana vänner är verkligen guld värda. ❤️