Dagens skrivuppmaning: Vad är något du gör helt annorlunda än hur du blev uppfostrad?
Mamma hotade alltid med pappa när hon tyckte att vi hade gjort något dumt. Det där klassiska: “Vänta du tills pappa kommer hem!” Sådant har jag aldrig sagt till mina egna barn. Jag har heller aldrig luggat dem, något mamma hade en tendens att göra på mig. Förr var barnuppfostran betydligt hårdare, det går inte att komma ifrån.
Men samtidigt… jag upplevde samhället som tryggare då. Det fanns en sorts gemensam ram, en känsla av att vuxna faktiskt tog ansvar för barn — inte bara sina egna, utan allas. Idag känns det ibland som om ingen riktigt uppfostrar sina barn längre, som om gränserna blivit suddiga och alla går runt och hoppas att någon annan ska ta tag i det.
Det är märkligt hur tiden förändras. Hårdare förr, men tryggare. Mjukare nu, men ibland lite vilsnare. Och mitt i allt försöker man bara göra sitt bästa, på sitt eget sätt.
