När vi gjort oss hemmastadda i lägenheten och fått av oss resdammet, gick vi ut för att hitta lunch. Vi hamnade i en smal gränd där de serverade världens godaste hamburgare — och pomfritten ska vi inte ens börja prata om, så gott att man nästan blev lite tyst av ren njutning. Det var precis den där typen av enkel, perfekt mat som man bara råkar snubbla över när man reser.
Efter lunchen gick vi rakt in i ett litet godishav. Hyllor med färger, former och dofter som fick oss att le som barn. Vi köpte med oss lite till kvällen, mest för känslan av att ha något gott att plocka med när vi sitter på balkongen och låter Dubrovniks kvällsljud svepa förbi.
Sedan tog vi en lugn promenad ner till hamnen. Åt glass, tittade på båtarna som gled in och ut, och bara tog in stämningen. Havet låg stilla, solen mjuknade och allt kändes sådär semesterlätt.
Nu ska vi vila ett par timmar innan vi ger oss ut på en längre kvällspromenad. Det känns som att staden har mer att visa oss när ljuset blir gyllene och gränderna tystnar lite.
Relaterade
