Alla helgons dag bjöd på precis den sortens lugn som själen behöver ibland. Morgonen började med en härlig höstpromenad tillsammans med hundarna. Luften var frisk, marken täckt av löv i gyllene toner och världen kändes lite tystare än vanligt.
När vi kom hem tog jag kameran med mig ut på tomten för ännu en fotorunda. Katterna tyckte uppenbarligen att de också skulle vara med på dagens äventyr och dök upp som små fotomodeller mellan buskar och stigar. Det gav mig en perfekt möjlighet att testa mitt 50 mm-objektiv lite mer.
Jag har egentligen inte varit särskilt förtjust i det objektivet. Kanske beror det på att min syn inte är riktigt vad den en gång var, eller så är det autofokusen som inte känns lika självklar att arbeta med som på mina andra objektiv. Men när man har gott om tid, inga måsten och kan strosa runt i sin egen takt händer något. Jag började se motiv på ett annat sätt och plötsligt satt bilderna där. Faktum är att jag blev riktigt nöjd med resultatet.
På eftermiddagen fortsatte jag med årets noventstorstädning, men utan stress och utan måsten. Bara lite i taget, precis som jag vill ha det. Det är faktiskt nu den allra mysigaste tiden börjar. Ljusslingorna får komma fram en efter en, små hörn i huset blir lite varmare och lite mer inbjudande, och sakta men säkert börjar julen flytta in.
Det finns något särskilt med den här perioden. Hösten är fortfarande kvar utanför fönstret samtidigt som de första julkänslorna börjar smyga sig fram. Jag tycker om att låta övergången få ta tid.
Dagens glädjeämne blev därför en kombination av höstljus, nyfunnen uppskattning för ett objektiv jag nästan dömt ut, nyfikna katter som gärna poserade framför kameran och känslan av att den allra mysigaste delen av året nu har börjat.
Upptäck mer från
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.